pelel

När jag var liten sa jag något väldigt smart, tycker jag själv.
Många som stod nära mig skulle på begravning, det var tydligen mammas ingifta morbror som hade dött. Eftersom man alltid vill vara med där det händer saker ville jag såklart följa med. En av anledningarna till varför mamma tyckte jag inte skulle följa med var för att det skulle vara många väldigt ledsna personer där, och att jag då skulle tycka det var jobbigt. Då svarade jag
"Det är okej att människor är ledsna, bara jag vet orsaken till det"
Och tänk så rätt det är. Att springa runt på stan o gråta är inte riktigt accepterat, men på typ en begravning gråter alla, människor man aldrig sett förut gråter och såna man känt hela livet men aldrig sett gråta gråter också. För det är en sorglig stund, och många uttrycker det genom att gråta.

Och apropå begravningar ska alla ha rött på min, eller så ska alla ha mjukiskläder. Nån fin visa ska spelas och nån som älskade mig får gärna sjunga/läsa en dikt.
Som tur är är det långt tills jag tänker dö, så egentligen borde man inte planera. Men man tänker ändå på det ibland, eller jag då.

Har bestämt mig för att jag ska till Skarholmen på student-kvällen, tydligen kan man börja köpa biljetter redan nu.

Är också lite besviken. Jag säger specifikt att just idag behövde jag sällskap, och just idag kan jag alltså inte få det. Man har väl ingen rätt att komma och säga så egentligen men jag är alldeles för trött för att plugga, och alldeles för slut känslomässigt för att träffa nån annan.
Men nu blev det som det blev, jag får väl lägga mig och läsa istället.

"Vad ni är, var vi också en gång.
Vad vi är, kommer ni också att bli"
Ungefär så, fast det är snyggare på spanska.
Det stod i Kapucinerkryptan, ett ställe man absolut ska besöka i Rom