Man blir trött
Senaste kändisen nudå är Lindsay (e?) Lohan, och det ser ju bara för hemskt ut.
Sen kan man ju också tycka att man inte behöver läsa alla artiklar om alla som blivit benrangel, men det känns så nära på nåt sätt med alla i min närhet som inte äter/inte åt förut.
Vad gör man?
Jag hade planerat att plugga nu när jag fick sluta tidigare men det verkade inte så spännande. Har gjort 4 av 19 mattekapitel. 15 till känns inte så frestande. Men det är ju resten jag måste öva på, dom 4 hittills har vart de enkla. Vad jag inte älskar just den egenskapen, att man tar det lättaste först istället för att lära sig det man behöver.
Nej idag är jag faktiskt lite trött på människan i allmänhet.
Men ikväll blir det god mat, fika, släkt och Robert. Det ska nog kunna få mig lite gladare :)
Du menar att du skulle göra tvärt om någon gång? Ta det svåra först och avsluta med det enkla? ;)
Ofta har man mest energi för nått i början, så bränner man ut den energin på det svåra först så känns det andra bara lätt och avkopplande efteråt. :)
Det med anorexia står ju marknadsföring och samhällsideal mycket förr. Det man kan göra själv är väl att tala om det rätt upp i näsan på folk. Jag bryr mig faktiskt inte om dom skulle bli sura. Har jag bidragit till att dom med tiden inser så var det värt det även om dom inte vill prata mer med mig efteråt. Fast ingen har blivit sur nån gång faktiskt. :)
Det är väl lättare eftersom jag är själv är kille och smal, men jag brukar bara säga att jag föredrar en mullig tjej framför en pinnsmal som man ser revbenen på. Det är faktiskt sant också. :P
Just det! Kan vara värt att nämna att de som jag sagt så till har istället för att bli sura som man kan tro, så har alla faktiskt gett ett uttryck av att vara lättade, som att det var verkligen skönt att höra. :)
Det spelar naturligtvis stor roll hur man säger det också. Jag pratar nästan alltid med lugn röst, vilket ger ett helt annat intryck än om man skulle prata snabbt och attackerande.
