Panik
Jag borde överhuvudtaget inte skriva på morgnarna för det är då allt är som mest kaos. Innan jag hunnit sysselsätta mig finns det så otroligt mycket tid att tänka på allt, och när jag tänker går det som det går.
Dagens feta ångest skulle ju vara betygen, och hade tänkt gå runt o tänka på de mest hela tiden. Men det slutade med ångest över körkortet. Hur berättar man för sin förälder som tycker att det är jätteviktigt att man helst vill ta det när man kommer hem från Spanien, så körskolan kan säga när man är redo? Det lutar åt ett sms.
Och jag kan fortfarande inte förstå varför det ska vara så viktigt, så otroligt bråttom, typ den enda som spelar nån roll. Jag bor i Uppsala, man kan cykla överallt. Och ska jag längre ut får jag väl skylla mig själv och åka buss.
Mitt sista sommarlov vill ja gärna ska vara ett sommarlov, men föräldern tycker istället att jag ska spendera hela augusti åt att övningsköra..
Gah jag orkar verkligen inte.
Och jag börjar tycka det är mer o mer intressant hur jag kan låta Mr R ta upp så mycket av mina tankar och så. Han är ju långtifrån värd det.
Men förhoppningsvis kan jag nån gång i framtiden uppskatta det året jag "slösade" på honom och tycka att det var lika bra att det blev som det blev..
Dagens feta ångest skulle ju vara betygen, och hade tänkt gå runt o tänka på de mest hela tiden. Men det slutade med ångest över körkortet. Hur berättar man för sin förälder som tycker att det är jätteviktigt att man helst vill ta det när man kommer hem från Spanien, så körskolan kan säga när man är redo? Det lutar åt ett sms.
Och jag kan fortfarande inte förstå varför det ska vara så viktigt, så otroligt bråttom, typ den enda som spelar nån roll. Jag bor i Uppsala, man kan cykla överallt. Och ska jag längre ut får jag väl skylla mig själv och åka buss.
Mitt sista sommarlov vill ja gärna ska vara ett sommarlov, men föräldern tycker istället att jag ska spendera hela augusti åt att övningsköra..
Gah jag orkar verkligen inte.
Och jag börjar tycka det är mer o mer intressant hur jag kan låta Mr R ta upp så mycket av mina tankar och så. Han är ju långtifrån värd det.
Men förhoppningsvis kan jag nån gång i framtiden uppskatta det året jag "slösade" på honom och tycka att det var lika bra att det blev som det blev..
Kommentarer
Trackback