pelel

Vaknade på morgonen och mådde illa, men den här gången på grund av nåt annat än dumpningen, vilket faktiskt var väldigt skönt.
För att jag skulle slippa behöva tänka kom Julia över och vi satt på gräsmattan och spelade kort, jag vann!
Det är skönt att göra saker, men tyvärr går ju allting för fort. Saker jag förut har tyckt tagit tusen år går nu på några sekunder känns det som och det finns alltid massa mer tid jag måste sysselsätta mig på.
Jag tror det är det största problemet, att man måste vara konstant sysselsatt för att må det minsta lilla bra.

Igår fick jag till slut ett svar från Robert där han officiellt skrev att han skulle radera alla sms innan han läste dem och inte svara om jag ringde. Jag tror att det är skönt att få höra det, för då kanske jag inser att mitt hopp om att det är som förra gången han gjorde slut inte finns. Sist blev vi ju tillsammans igen efter någon månad, och hördes hela tiden av.
Men det hjälper ju egentligen inte alls, för det är ju fortfarande det enda jag vill.

E säger dessutom att vi behöver space från varandra. Och jag kan väl erkänna att han säkert behöver massa space ifrån mig, men jag var ju inte direkt delaktig i beslutet att göra slut så känner inte att jag behöver det.
Jag är precis sån där som jag inte ville bli, en desperat ex-flickvän som absolut inte kan hindra sig själv från att göra patetiska saker.

Och för tillfället känns det som jag behöver fler kompisar. Och helst kompisar som vaknar lika tidigt som jag, och som inte jobbar eller har nåt annat för sig. Kompisar som helt enkelt alltid kan ta en lång promenad så jag kan få prata ut mig. Kanske inte om just det här, men om allt så att jag glömmer att må dåligt.

Min matlust har för övrigt inte alls kommit tillbaks. Jag äter ju såklart, men det är rätt svårt att få i sig allt det är meningen att jag ska få i mig..

Men dag 4 var ändå helt okej, mådde ju som sagt illa hela dagen men det hade ju faktiskt inte med allt det här att göra..