Kommande helgen
Glad midsommar I guess..
Ska ut till landet idag. Det kommer nog bli riktigt jobbigt, det var där jag och Robert hade en av våra bästa helger nånsin tillsammans. Den helgen var i princip allting perfekt, jag var avslappnad, vi hade massa tid att vara tillsammans och göra ingenting, och mobilerna störde inte eftersom det knappt finns mottagning där.
Men nu ska jag alltså dit igen, singel, med familjen och med kasst väder.
Jag ser verkligen inte framemot det, har tagit med två böcker så jag ska kunna dränka mig i dom och slippa tänka. Hoppas på att det spöregnar, då åker vi säkert hem redan imorrn.
Det här låter hemskt men jag orkar inte vara på ställen där jag har vart lycklig, för just nu känner jag mig allt annat än lycklig.
Sov i mamma o pappas säng inatt, det var väldigt skönt att slippa sova i mitt rum. Det känns som att rummet blir mer o mer plågsamt för varje dag, kan det vara för att jag inser mer och mer att det inte är en jobbig mardröm kanske?
Jag har fått jättemycket stöd från de flesta kompisarna, alla säger att de tror på mig och att jag kommer klara det.
Men det finns några få jag är lite besviken på (eller egentligen bara en kanske). Men tyvärr var det väl ingen nyhet, pga jobbiga händelser förut har jag ju slutat berätta saker för personen. Men det är synd, vad som en gång var så bra liksom..
Allting jag vill göra är att bara ligga i nån säng och tycka synd om mig själv, men jag har väl insett att man inte kommer så långt av att göra det.
Jag vet att förr eller senare avtar det som gör ont och jag kommer väl börja kunna leva normalt igen nån gång. Det här var ett år, folk som har vart gifta 10 år skiljer sig och överlever liksom.
Nu kommer nog min faster och farbror snart, ska lifta med dom ut till landet, de ska tydligen också fira midsommar där.
Ha en bra helg, jag ska försöka så gott jag kan
Ska ut till landet idag. Det kommer nog bli riktigt jobbigt, det var där jag och Robert hade en av våra bästa helger nånsin tillsammans. Den helgen var i princip allting perfekt, jag var avslappnad, vi hade massa tid att vara tillsammans och göra ingenting, och mobilerna störde inte eftersom det knappt finns mottagning där.
Men nu ska jag alltså dit igen, singel, med familjen och med kasst väder.
Jag ser verkligen inte framemot det, har tagit med två böcker så jag ska kunna dränka mig i dom och slippa tänka. Hoppas på att det spöregnar, då åker vi säkert hem redan imorrn.
Det här låter hemskt men jag orkar inte vara på ställen där jag har vart lycklig, för just nu känner jag mig allt annat än lycklig.
Sov i mamma o pappas säng inatt, det var väldigt skönt att slippa sova i mitt rum. Det känns som att rummet blir mer o mer plågsamt för varje dag, kan det vara för att jag inser mer och mer att det inte är en jobbig mardröm kanske?
Jag har fått jättemycket stöd från de flesta kompisarna, alla säger att de tror på mig och att jag kommer klara det.
Men det finns några få jag är lite besviken på (eller egentligen bara en kanske). Men tyvärr var det väl ingen nyhet, pga jobbiga händelser förut har jag ju slutat berätta saker för personen. Men det är synd, vad som en gång var så bra liksom..
Allting jag vill göra är att bara ligga i nån säng och tycka synd om mig själv, men jag har väl insett att man inte kommer så långt av att göra det.
Jag vet att förr eller senare avtar det som gör ont och jag kommer väl börja kunna leva normalt igen nån gång. Det här var ett år, folk som har vart gifta 10 år skiljer sig och överlever liksom.
Nu kommer nog min faster och farbror snart, ska lifta med dom ut till landet, de ska tydligen också fira midsommar där.
Ha en bra helg, jag ska försöka så gott jag kan
Kommentarer
Trackback