Kort
Det finns olika perioder av sorg, först är man ledsen och gråter, sen är man arg, till slut accepterar man och sist blir det mest ett minne. Vet inte ordningen men nåt sånt.
Tidigare idag var jag inne i ilskan. Nu har det gått tillbaks.
Men vad jag undrar över är varför jag inte kan acceptera att han inte är så snäll som jag trodde.
Det finns tusen grejer han har gjort som inte vart särskilt snälla, typ glömma bort att ringa, typ ljuga om vad han skulle göra för att slippa träffa mig, undvika mig när jag var ledsen, tjejen på krogen, osvosv.
Men trots allt det försvarar jag honom fortfarande och skulle förmodligen inte tveka på att ta tillbaks honom.
Logiken bara funkar inte alls längre.
Men det är väl så dom säger, att kärleken förstör det logiska tänkandet.
Och sen när logiken tar lite överhand blir jag så arg på mig själv för att jag bryr mig, för är han så elak som bevisen säger är han definitivt inte värd att jag går o mår dåligt över honom såhär länge.
Han är absolut inte värd att jag slutar äta och går ner i vikt, vilket väl börjar hända lite. Det är inte som jag gått ner jättemycket, men jag äter ju definitivt mindre i alla fall.
Kände hunger igår, men idag har det varit som förut, med illamående och så.
Men nu ska jag nog gå och posta ett brev så får jag mig en liten promenad (mitt behov av att röra mig har ökat markant)
Tidigare idag var jag inne i ilskan. Nu har det gått tillbaks.
Men vad jag undrar över är varför jag inte kan acceptera att han inte är så snäll som jag trodde.
Det finns tusen grejer han har gjort som inte vart särskilt snälla, typ glömma bort att ringa, typ ljuga om vad han skulle göra för att slippa träffa mig, undvika mig när jag var ledsen, tjejen på krogen, osvosv.
Men trots allt det försvarar jag honom fortfarande och skulle förmodligen inte tveka på att ta tillbaks honom.
Logiken bara funkar inte alls längre.
Men det är väl så dom säger, att kärleken förstör det logiska tänkandet.
Och sen när logiken tar lite överhand blir jag så arg på mig själv för att jag bryr mig, för är han så elak som bevisen säger är han definitivt inte värd att jag går o mår dåligt över honom såhär länge.
Han är absolut inte värd att jag slutar äta och går ner i vikt, vilket väl börjar hända lite. Det är inte som jag gått ner jättemycket, men jag äter ju definitivt mindre i alla fall.
Kände hunger igår, men idag har det varit som förut, med illamående och så.
Men nu ska jag nog gå och posta ett brev så får jag mig en liten promenad (mitt behov av att röra mig har ökat markant)
Kommentarer
Postat av: Hinken
Min gissning är att du har en romantiserad bild så du ser honom som den du vill att han ska vara istället för den han faktiskt är även om de två bilderna är väldigt lika. Sedan kan det vara att du har identifierat dig med honom som en del av dig själv.
Att sedan få något uppslängt i ansiktet som skulle säga emot din bild av honom stör ut både din verklighetsfattning (för att överdriva lite) och din självuppfattning eftersom du också identifierar dig med honom.
Vanligtvis blir en person i en sådan situation ilsken och försvarar sig med alla argument som kan kommas på.
Detta är naturligtvis bara mina gissningar för jag känner dig för dåligt, men hoppas att det kanske hjälper dig lite grann i alla fall. :P
Trackback
