pelel

Jag hatar att vakna upp på morgonen och inte veta riktigt vad som kommer hända, hur jag kommer må.
Jag hatar att vakna och må illa, och inte på grund av hunger utan på grund av ensamheten.
Men jag är inte ensam, visst, men jag har vant mig vid att han alltid fanns där. Och ett förhållande är nånting så helt olikt från kompisar. Det är på nån annan nivå känns det som.

Idag är det sol. Jag antar att det borde göra mig glad, men det känns ovärt. Jag gillade ändå regnet, det stämde in på mitt humör.

Ska väl försöka få i mig lite frukost nu.