pelel

Jag hade några bra dagar.
Dom är över.
Det kan ha att göra med att jag kollade på avslutningen av Providence, och att alla var lyckliga och kära och jobbiga. Det var ungefär då jag insåg att de flesta av mina planer inför framtiden har med Robert att göra. Och nu är han inte längre "med i bilden" som man säger och då vet jag inte vad jag ska göra. Helt plötsligt är det inte lika viktigt att jag kommer hem från Spanien. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag gör alls, för jag har ingenting att komma hem till.
(och här överdriver jag såklart, många av mina kompisar bor ju här..)
Men just nu känns det väldigt onödigt att nånsin vara i Uppsala igen efter Spanien.

Hatar att vara såhär labil. Och inte kunna tänka på saker ordentligt, klarar inte av att städa rummet, sitta och läsa och ta det lugnt är också alldeles för jobbigt.
Och bara för att livet ska jäklas riktigt mycket med mig kan jag inte skicka sms nu på morgonen. Jag behöver sympati och folk som säger att jag visst kommer klara det här, att jag har nån slags styrka inom mig som jag inte ser.
(inte just nu i alla fall, det är klart styrkan finns antar jag)
Men min telefon vill inte.

Längtar till helgen.