Bara en tanke sådär..
http://www.expressen.se/halsa/1.1567859/ny-studie-man-har-samre-immunforsvar
Vet fortfarande inte hur man gör länkar men kopiera och klistra in är jag bäst på!
I artikeln står det att män mår sämre under förkylningar och allmänt är ynkligare, en gammal klyscha som jag helt tror på. Dock har jag själv kommit upp med andra förklarningar än att det beror på sänkt immunförsvar. Gillar egentligen inte att skriva generaliserande saker för det finns såklart alltid undantag, och det får man ju alltid höra när man generaliserar. Men nu tänker jag göra det ändå och skriva ner min lite naiva och fåniga teori :P
De flesta som lider av prestationsångest som leder till anorexia och ångest osv är tjejer/kvinnor. Jag tänker använda mig själv som referens när jag säger det här för jag har läst det på väldigt många ställen och dessutom har jag få killkompisar som mår så dåligt på det sättet men väldigt väldigt många tjejkompisar.
Därför har jag alltid tänkt att när tjejer blir sjuka tillåter de inte sig själva att bli ynkliga, för man måste fortfarande prestera även om man har 40 graders feber och halsen är svullen så man knappt kan andas. Och då män inte är lika prestations-kravade av sig själva så kan de slöa ner, ta det lugnt.
Det ligger säkert inte jättemycket i det här, men om man jämför när jag är sjuk med när andra av det andra könet är sjuka i min närhet känns det som jag alltid är mera aktiv. Jag kan inte låta bli att plugga, trots att allt tar tusen gånger så lång tid och att ingenting fastnar. Jag blir tokig om jag inte får gå på promenad. De av manligt kön som jag tänker på njuter av att ligga i sängen hela dagar och göra ingenting. Jag förstår inte!
Men tyvärr måste jag ju erkänna att den biologiska förklarningen känns mer trovärdig än min, även om jag faktiskt levt med min ett bra tag.
Jag började plugga psykologi. Till och med det jag behöver plugga. Men det var faktiskt inte särskilt kul på nåt sätt. Men nu har jag åtminstone börjat på cognitive, tyvärr har jag en slags känsla av att jag inte kommer komma så mycket längre än så.
Aja.
Ska fortsätta tills Robin har bestämt sig för att laga klart sin mat
(jag älskar hans hund, den gör att jag alltid får promenadsällskap typ!)
Vet fortfarande inte hur man gör länkar men kopiera och klistra in är jag bäst på!
I artikeln står det att män mår sämre under förkylningar och allmänt är ynkligare, en gammal klyscha som jag helt tror på. Dock har jag själv kommit upp med andra förklarningar än att det beror på sänkt immunförsvar. Gillar egentligen inte att skriva generaliserande saker för det finns såklart alltid undantag, och det får man ju alltid höra när man generaliserar. Men nu tänker jag göra det ändå och skriva ner min lite naiva och fåniga teori :P
De flesta som lider av prestationsångest som leder till anorexia och ångest osv är tjejer/kvinnor. Jag tänker använda mig själv som referens när jag säger det här för jag har läst det på väldigt många ställen och dessutom har jag få killkompisar som mår så dåligt på det sättet men väldigt väldigt många tjejkompisar.
Därför har jag alltid tänkt att när tjejer blir sjuka tillåter de inte sig själva att bli ynkliga, för man måste fortfarande prestera även om man har 40 graders feber och halsen är svullen så man knappt kan andas. Och då män inte är lika prestations-kravade av sig själva så kan de slöa ner, ta det lugnt.
Det ligger säkert inte jättemycket i det här, men om man jämför när jag är sjuk med när andra av det andra könet är sjuka i min närhet känns det som jag alltid är mera aktiv. Jag kan inte låta bli att plugga, trots att allt tar tusen gånger så lång tid och att ingenting fastnar. Jag blir tokig om jag inte får gå på promenad. De av manligt kön som jag tänker på njuter av att ligga i sängen hela dagar och göra ingenting. Jag förstår inte!
Men tyvärr måste jag ju erkänna att den biologiska förklarningen känns mer trovärdig än min, även om jag faktiskt levt med min ett bra tag.
Jag började plugga psykologi. Till och med det jag behöver plugga. Men det var faktiskt inte särskilt kul på nåt sätt. Men nu har jag åtminstone börjat på cognitive, tyvärr har jag en slags känsla av att jag inte kommer komma så mycket längre än så.
Aja.
Ska fortsätta tills Robin har bestämt sig för att laga klart sin mat
(jag älskar hans hund, den gör att jag alltid får promenadsällskap typ!)
Kommentarer
Trackback
