Morgnarna suger
Jag hatar att vakna upp på morgonen och inte veta riktigt vad som kommer hända, hur jag kommer må.
Jag hatar att vakna och må illa, och inte på grund av hunger utan på grund av ensamheten.
Men jag är inte ensam, visst, men jag har vant mig vid att han alltid fanns där. Och ett förhållande är nånting så helt olikt från kompisar. Det är på nån annan nivå känns det som.
Idag är det sol. Jag antar att det borde göra mig glad, men det känns ovärt. Jag gillade ändå regnet, det stämde in på mitt humör.
Ska väl försöka få i mig lite frukost nu.
Jag hatar att vakna och må illa, och inte på grund av hunger utan på grund av ensamheten.
Men jag är inte ensam, visst, men jag har vant mig vid att han alltid fanns där. Och ett förhållande är nånting så helt olikt från kompisar. Det är på nån annan nivå känns det som.
Idag är det sol. Jag antar att det borde göra mig glad, men det känns ovärt. Jag gillade ändå regnet, det stämde in på mitt humör.
Ska väl försöka få i mig lite frukost nu.
Dag 2
Nu har jag snart vart singel i 48 timmar.
Idag har vart en perfekt inte tänka på allt dag.
Tog Linas pass på simskolan vilket gjorde att jag jobbade 12-19.30. Vilket är väldigt länge. Och det är ännu mer väldigt länge när man inte kan vara där man brukar, där det är varmt, och alltså måste vara bland alla andra badande där det är mycket kallare. Vid halv sju kände jag för att sätta mig ner och gråta för jag var så genomfrusen men då var det ju bara två grupper kvar så det gick faktiskt bra.
Och jag tjänade typ dubbelt så mycket som jag skulle gjort om jag inte hade tagit hennes grupper också!
Dagens komma över har varit ett långt samtal med Kristin (haha du blev nämnd!) om bland annat självkänsleboken, tidigare händelser, styrka, alla frågor och så vidare.
Det mer "konkreta" var väl att jag gick till platsen där jag för första gången förra sommaren insåg att jag var kär i honom. Hade precis börjat nyktra till, sommarkväll och en bänk på gamla skolgården. Men då visste jag att allt var kört och valde att acceptera de. Sen var det visst inte kört men aja :P Fick inte ut så mycket av att se bänken, kom på att det kanske berodde på att jag ganska många gånger gått dit efteråt.
Mådde illa på morgonen när jag vaknade, fick knappt i mig nån frukost. Men allteftersom dagen går blir det bättre. Har insett att jag mest behöver börja dricka massa vatten igen, för när jag drack det till lunchen försvann det direkt, innan jag hade ätit något.
Så var det med det, fast det kommer ju tillbaks direkt efteråt så det är ju lite fel ändå såklart. Men det går att leva med, jag har många bra kompisar som mer än gärna pratar med mig om det här. Bland annat har en gammal klasskompis och kärlek erbjudit sig att umgås med mig hur mycket jag vill efter att jobbet har tagit slut om jag inte vet hur jag ska få dagarna att gå :)
Nu är det nog dags att sova tror jag.
Planen för närmsta framtiden, typ veckan, är att läsa om självkänsleboken, skriva ner vad jag tycker om den, om exakta sidor och så, och skicka till Robert. Vet inte poängen med det men det känns viktigt på nåt sätt.
Ska läsa lite Snö nu, snart är den klar (bara 1/3 kvar..)
Idag har vart en perfekt inte tänka på allt dag.
Tog Linas pass på simskolan vilket gjorde att jag jobbade 12-19.30. Vilket är väldigt länge. Och det är ännu mer väldigt länge när man inte kan vara där man brukar, där det är varmt, och alltså måste vara bland alla andra badande där det är mycket kallare. Vid halv sju kände jag för att sätta mig ner och gråta för jag var så genomfrusen men då var det ju bara två grupper kvar så det gick faktiskt bra.
Och jag tjänade typ dubbelt så mycket som jag skulle gjort om jag inte hade tagit hennes grupper också!
Dagens komma över har varit ett långt samtal med Kristin (haha du blev nämnd!) om bland annat självkänsleboken, tidigare händelser, styrka, alla frågor och så vidare.
Det mer "konkreta" var väl att jag gick till platsen där jag för första gången förra sommaren insåg att jag var kär i honom. Hade precis börjat nyktra till, sommarkväll och en bänk på gamla skolgården. Men då visste jag att allt var kört och valde att acceptera de. Sen var det visst inte kört men aja :P Fick inte ut så mycket av att se bänken, kom på att det kanske berodde på att jag ganska många gånger gått dit efteråt.
Mådde illa på morgonen när jag vaknade, fick knappt i mig nån frukost. Men allteftersom dagen går blir det bättre. Har insett att jag mest behöver börja dricka massa vatten igen, för när jag drack det till lunchen försvann det direkt, innan jag hade ätit något.
Så var det med det, fast det kommer ju tillbaks direkt efteråt så det är ju lite fel ändå såklart. Men det går att leva med, jag har många bra kompisar som mer än gärna pratar med mig om det här. Bland annat har en gammal klasskompis och kärlek erbjudit sig att umgås med mig hur mycket jag vill efter att jobbet har tagit slut om jag inte vet hur jag ska få dagarna att gå :)
Nu är det nog dags att sova tror jag.
Planen för närmsta framtiden, typ veckan, är att läsa om självkänsleboken, skriva ner vad jag tycker om den, om exakta sidor och så, och skicka till Robert. Vet inte poängen med det men det känns viktigt på nåt sätt.
Ska läsa lite Snö nu, snart är den klar (bara 1/3 kvar..)
God (riktigt kass) morgon
Sov från typ halv tolv till halv tio idag. Det känns skönt, färre timmar att döda då.
För just för tillfället räknar jag dagarna så, nu är det till exempel två timmar och tio min tills jag ska se på Providence. På två timmar och tio min skulle jag kunna städa mitt rum (då dammsuga ordentligt, damma några hyllor), gå ner på stan och lämna tillbaks armbandet (vilket jag egentligen inte vågar göra själv för risken att bryta ihop inne på affären), läsa Snö, börja montera ihop mitt nya skrivbord osvosv. Två timmar är egentligen väldigt kort tid, men idag, för mig, känns det som en lång evighet.
Försökte faktiskt äta frukost idag, men det var en ganska dålig idé. Fick slänga hälften för jag började må mer illa än innan, när man normalt slutar må illa av att äta.
Men som tur är för min hälsa vet jag av erfarenhet från igår att till slut tar hungern över paniken/sorgen/förvirringen och jag vill till slut äta. Och ett mål mat om dagen är absolut bättre än ingenting.
Alla mina kompisar är väldigt intelligenta när det kommer till att det tog slut.
Jag har fått höra att han har lekt med mina känlor för mycket (sant, men jag har ju accepterat de)
Att jag förtjänar bättre (hej klyscha)
Att det kommer bli roligare i Spanien för jag inte behöver längta hem (väldigt väldigt sant faktiskt)
Att det här till och med skulle kunna vara bra för oss, för då slipper vi sakna varandra i Spanien och kanske hittar tillbaks sen
och så vidare..
Inatt drömde jag om att jag fick ett långt sms från Robert där han förklarade.
Det var en massa smileys som tog upp hela skärmen men en del fick jag fram (hata att till och med när jag drömmer lägger jag in saker så jag inte förstår?!?!)
Bland annat sa han det där med Spanien, att vi kanske har förändrats så pass när jag kommer hem att de funkar
En annan grej va att han bekräftade en av orsakerna till varför jag tror att det tog slut, nånting jag helst inte vill skriva här för det är alldeles för jobbigt.
Men jag får väl helt enkelt acceptera att det är såhär det är.
Tror för övrigt att kolla på Providence är en väldigt dålig idé, jag gråter alldeles för ofta till det programmet (a)
För just för tillfället räknar jag dagarna så, nu är det till exempel två timmar och tio min tills jag ska se på Providence. På två timmar och tio min skulle jag kunna städa mitt rum (då dammsuga ordentligt, damma några hyllor), gå ner på stan och lämna tillbaks armbandet (vilket jag egentligen inte vågar göra själv för risken att bryta ihop inne på affären), läsa Snö, börja montera ihop mitt nya skrivbord osvosv. Två timmar är egentligen väldigt kort tid, men idag, för mig, känns det som en lång evighet.
Försökte faktiskt äta frukost idag, men det var en ganska dålig idé. Fick slänga hälften för jag började må mer illa än innan, när man normalt slutar må illa av att äta.
Men som tur är för min hälsa vet jag av erfarenhet från igår att till slut tar hungern över paniken/sorgen/förvirringen och jag vill till slut äta. Och ett mål mat om dagen är absolut bättre än ingenting.
Alla mina kompisar är väldigt intelligenta när det kommer till att det tog slut.
Jag har fått höra att han har lekt med mina känlor för mycket (sant, men jag har ju accepterat de)
Att jag förtjänar bättre (hej klyscha)
Att det kommer bli roligare i Spanien för jag inte behöver längta hem (väldigt väldigt sant faktiskt)
Att det här till och med skulle kunna vara bra för oss, för då slipper vi sakna varandra i Spanien och kanske hittar tillbaks sen
och så vidare..
Inatt drömde jag om att jag fick ett långt sms från Robert där han förklarade.
Det var en massa smileys som tog upp hela skärmen men en del fick jag fram (hata att till och med när jag drömmer lägger jag in saker så jag inte förstår?!?!)
Bland annat sa han det där med Spanien, att vi kanske har förändrats så pass när jag kommer hem att de funkar
En annan grej va att han bekräftade en av orsakerna till varför jag tror att det tog slut, nånting jag helst inte vill skriva här för det är alldeles för jobbigt.
Men jag får väl helt enkelt acceptera att det är såhär det är.
Tror för övrigt att kolla på Providence är en väldigt dålig idé, jag gråter alldeles för ofta till det programmet (a)
Dag 1
Har nu vart singel endast knappt 24 timmar och det känns totalt outhärdligt.
De här 24 timmarna har innehållit en ständig kamp mot tårarna, ett ständigt illamående, inte bara litegrann utan faktiskt så man tror att snart så spyr jag, och en massa massa obesvarade frågor.
Det suger att bli dumpad.
Och nu när jag ska gå och lägga mig ensam i min säng, utan nån att ringa o säga godnatt till, då känner man sig ensam. Såna där småsaker man blivit van vid.
Men vissa säger att det kanske är lika bra, han lekte några gånger för mycket med mina känslor, ljög och hittade på lite för mycket, och vi bråkade kanske några gånger för mycket egentligen.
Dom har säkert rätt, men sånt är så svårt att se.
Jag kommer ihåg dagarna när vi bara kunde kolla in i varandras ögon i timmar mer än när jag grät och han satte sig vid väggen och kollade på. Eller när vi diskuterade tills båda inte orkade en sekund mer.
Frågan nu är vad sanningen är. Det finns tusen teorier, men varken jag eller Robert vet väl egentligen. Antar jag. Jag vet i alla fall inte.
Men som E sa, tror att Spanien kan vara lösningen på allt. Om det ska vara, så kommer vi bli tillsammans igen när jag kommer hem. Ska det inte vara så kommer jag över honom där och hittar till ett gladare jag, förhoppningsvis.
Men nu är det ner i min kalla ensamma säng och hoppas att det blir mer än tre timmars sömn den här natten.
Spam
Jag kommer spamma min blogg just nu.
Har hört att det även är bra att skriva av sig jobbiga saker, sen skitsamma om nån läser.
(har dock redan fått ett peppande sms, tack!)
Av Roberts självkänslebok har jag insett vissa saker.
För det första tänker jag aldrig skönhetsoperera mig. Det leder ingenvart. Det visste jag väl egentligen redan men nu blev det liksom lite starkare.
Jag önskar faktiskt inte dom jag hatar all lycka i livet. Det kanske tar energi att gå o ogilla folk men jag gör hellre det än ljuga för mig själv o säga nåt mantra om att "jag önskar den och den all lycka i livet blablabla"
Jag skulle faktiskt kunna ta mig an en grej, och det är att varje dag tänka på nånting bra jag gjort, det låter hälsosamt och har man gjort nåt bra kan man faktiskt förtjäna att få höra det. Till skillnad från lyckönskandet så har jag ju faktiskt gjort de där bra sakerna, att önska nån idiot all lycka kan jag inte stå för.
Av såna där coacher skulle jag säkert få höra att det här va ett grundläggande problem, att jag inte vill göra nånting jag verkligen inte står för.
Jag har också insett att man kanske ska sluta värdera sig själv så himla mycket utifrån vad man gör. Det stämmer faktiskt, att det är viktigare att man ser sig själv som en bra person än som en som gör bra saker. Har bara aldrig riktigt sett det så.
Det jag dock insåg är att jag inte vill göra det här ensam, säkert också ett problem egentligen enligt coacherna. Men man har väl levt så pass länge för andra att man vill att de ska se att man försöker. På nåt sätt.
Och just för sekunden gråter jag inte.
Men simskoleträffen känns inte kul.
Och ser inte jättemycket fram emot kvällen, att berätta för Lina och att ta promenad med en annan kompis och prata om det. Men det är sånt som måste göras.
Kanske vart tredje inlägg kommer vara värt att läsa om man inte vill höra om hur synd jag tycker om mig själv, så välj själva :)
Men jag har fått tillåtelse att gråta en hel vecka!
Och för övrigt tur att Robert inte läser den här bloggen, att få höra nånting ens liknande vad var det jag sa skulle få mig att bli tokig.
Har hört att det även är bra att skriva av sig jobbiga saker, sen skitsamma om nån läser.
(har dock redan fått ett peppande sms, tack!)
Av Roberts självkänslebok har jag insett vissa saker.
För det första tänker jag aldrig skönhetsoperera mig. Det leder ingenvart. Det visste jag väl egentligen redan men nu blev det liksom lite starkare.
Jag önskar faktiskt inte dom jag hatar all lycka i livet. Det kanske tar energi att gå o ogilla folk men jag gör hellre det än ljuga för mig själv o säga nåt mantra om att "jag önskar den och den all lycka i livet blablabla"
Jag skulle faktiskt kunna ta mig an en grej, och det är att varje dag tänka på nånting bra jag gjort, det låter hälsosamt och har man gjort nåt bra kan man faktiskt förtjäna att få höra det. Till skillnad från lyckönskandet så har jag ju faktiskt gjort de där bra sakerna, att önska nån idiot all lycka kan jag inte stå för.
Av såna där coacher skulle jag säkert få höra att det här va ett grundläggande problem, att jag inte vill göra nånting jag verkligen inte står för.
Jag har också insett att man kanske ska sluta värdera sig själv så himla mycket utifrån vad man gör. Det stämmer faktiskt, att det är viktigare att man ser sig själv som en bra person än som en som gör bra saker. Har bara aldrig riktigt sett det så.
Det jag dock insåg är att jag inte vill göra det här ensam, säkert också ett problem egentligen enligt coacherna. Men man har väl levt så pass länge för andra att man vill att de ska se att man försöker. På nåt sätt.
Och just för sekunden gråter jag inte.
Men simskoleträffen känns inte kul.
Och ser inte jättemycket fram emot kvällen, att berätta för Lina och att ta promenad med en annan kompis och prata om det. Men det är sånt som måste göras.
Kanske vart tredje inlägg kommer vara värt att läsa om man inte vill höra om hur synd jag tycker om mig själv, så välj själva :)
Men jag har fått tillåtelse att gråta en hel vecka!
Och för övrigt tur att Robert inte läser den här bloggen, att få höra nånting ens liknande vad var det jag sa skulle få mig att bli tokig.
Ändringar
Nu ett tag framöver tror jag att jag ska göra det här till en tema-blogg, vägen att komma över Robert.
Vet inte riktigt hur länge det kommer hålla, är egentligen ett ganska tråkigt ämne. Och helt omöjligt känns det som, såhär efter kanske tre timmars sömn och en hel natt där man egentligen bara ville spy för man mådde så illa och det gjorde så ont.
Första steget att komma över honom fick bli att läsa en bok han har velat att jag ska läsa i ett halvår nu. Har väl läst drygt halva, och det är så mycket i boken som är honom. Men när jag har läst ut den tänkte jag eventuellt skriva nånting om vad jag tyckte, huruvida den hade önskade effekter eller inte osv. Och så gå förbi hans brevlåda nån gång mitt i natten och lämna den, för att bli av med åtminstone ett minne.
Vet inte om det är bästa vägen men på så sätt har ja åtminstone lyckats hålla mig sysselsatt sen jag vaknade sista gången halv nio imorse.
Den närmsta tiden kommer jag behöva väldigt mycket sällskap, Julia Correia, har väldigt lite pengar på mobilen som vanligt men kan du nån av förmiddagarna den här veckan? Kan inte onsdag men annars kan jag alla dagar innan halv fyra.
Det finns även ett kort på mig o Robert som han framkallade till studenten, årsdagen av att vi träffades, och det vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Vill ju ha kvar det som minne, men för tillfället känns det mest plågsamt. Har funderat på att ge det till nån kompis, där jag sen kan ta tillbaks det när jag känner mig redo.
Den andra lösningen var såklart att elda upp det, lite dramatisk är man ju. Robin tyckte dock jag skulle vänta till idag, men egentligen tycker jag fortfarande att eldningen definitivt skulle vara väldigt trevlig.
Har fortfarande 2,5 timme att spendera tills jag ska på simskoleavslutning. Antar att det blir till att fortsätta läsa boken, som jag egentligen inte ens tycker är bra men den kanske ger mig nån slags förståelse.
Det är då en "Stärk din självkänsla"-bok.
Vill bara säga att det är helt okej att ringa/smsa o fråga om saker, jag kommer behöva prata om det här så var inte rädda.. Har läst att ju mer man pratar om saker, desto mindre hemska verkar dom.
Men nu är det tillbaks till sängen. Har fortfarande inte orkat gå upp o äta frukost.
Skäms väl över att jag väckte dom mitt i natten och grät igår..
Vet inte riktigt hur länge det kommer hålla, är egentligen ett ganska tråkigt ämne. Och helt omöjligt känns det som, såhär efter kanske tre timmars sömn och en hel natt där man egentligen bara ville spy för man mådde så illa och det gjorde så ont.
Första steget att komma över honom fick bli att läsa en bok han har velat att jag ska läsa i ett halvår nu. Har väl läst drygt halva, och det är så mycket i boken som är honom. Men när jag har läst ut den tänkte jag eventuellt skriva nånting om vad jag tyckte, huruvida den hade önskade effekter eller inte osv. Och så gå förbi hans brevlåda nån gång mitt i natten och lämna den, för att bli av med åtminstone ett minne.
Vet inte om det är bästa vägen men på så sätt har ja åtminstone lyckats hålla mig sysselsatt sen jag vaknade sista gången halv nio imorse.
Den närmsta tiden kommer jag behöva väldigt mycket sällskap, Julia Correia, har väldigt lite pengar på mobilen som vanligt men kan du nån av förmiddagarna den här veckan? Kan inte onsdag men annars kan jag alla dagar innan halv fyra.
Det finns även ett kort på mig o Robert som han framkallade till studenten, årsdagen av att vi träffades, och det vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Vill ju ha kvar det som minne, men för tillfället känns det mest plågsamt. Har funderat på att ge det till nån kompis, där jag sen kan ta tillbaks det när jag känner mig redo.
Den andra lösningen var såklart att elda upp det, lite dramatisk är man ju. Robin tyckte dock jag skulle vänta till idag, men egentligen tycker jag fortfarande att eldningen definitivt skulle vara väldigt trevlig.
Har fortfarande 2,5 timme att spendera tills jag ska på simskoleavslutning. Antar att det blir till att fortsätta läsa boken, som jag egentligen inte ens tycker är bra men den kanske ger mig nån slags förståelse.
Det är då en "Stärk din självkänsla"-bok.
Vill bara säga att det är helt okej att ringa/smsa o fråga om saker, jag kommer behöva prata om det här så var inte rädda.. Har läst att ju mer man pratar om saker, desto mindre hemska verkar dom.
Men nu är det tillbaks till sängen. Har fortfarande inte orkat gå upp o äta frukost.
Skäms väl över att jag väckte dom mitt i natten och grät igår..
Jag suger
Ni vet alla inlägg om hur kär jag är och så?
Tydligen kom han ikväll för att göra slut.
Så nu är jag återigen i fasen komma över en kille på nåt bra sätt.
Hur gör man?
Tydligen kom han ikväll för att göra slut.
Så nu är jag återigen i fasen komma över en kille på nåt bra sätt.
Hur gör man?
Väntan..
När man väntar på folk gör man saker för att hålla sig igång.
Jag läser väldigt ofta massa artiklar på typ expressens eller aftonbladets hemsida, vilket jag nu har suttit o gjort senaste halvtimmen.
Jag har läst om en kille som blev slagen med en vodkaflaska i huvet o nu sitter på neuropsyk och kanske inte kan bli rehabiliterad, den som slog är fri efter nåt år (?) på ungdomsvården.
Jag läste också om en ukrainsk (?) man som blev hitdragen av nån människosäljarorganisation för att tigga. Båda hans armar hade blivit amputerade för han hade ramlat på nån elgrej, och han blev dessutom beroende av alkohol eftersom det var enda sättet att kontrollera honom för de som tog hit honom.
Jag hatar att jag läser sånt här, vem mår bra av det liksom?
Men nu kom Robert..
Jag läser väldigt ofta massa artiklar på typ expressens eller aftonbladets hemsida, vilket jag nu har suttit o gjort senaste halvtimmen.
Jag har läst om en kille som blev slagen med en vodkaflaska i huvet o nu sitter på neuropsyk och kanske inte kan bli rehabiliterad, den som slog är fri efter nåt år (?) på ungdomsvården.
Jag läste också om en ukrainsk (?) man som blev hitdragen av nån människosäljarorganisation för att tigga. Båda hans armar hade blivit amputerade för han hade ramlat på nån elgrej, och han blev dessutom beroende av alkohol eftersom det var enda sättet att kontrollera honom för de som tog hit honom.
Jag hatar att jag läser sånt här, vem mår bra av det liksom?
Men nu kom Robert..
When it's aaaall perfect
Idag var en sån där perfekt dag som man vill ha fler av, som man kommer komma ihåg ett tag och som helt klart kommer hålla en vid liv ett tag framöver. (bilden är från studenten (no shit...) när allting också var perfekt)
På dagen var vi hos kusinen och hans flickvän som fick barn för typ två veckor sen. Lekte mest med deras snart 3-åriga spralliga dotter men hon är helt underbar och får mig på jättebra humör så vad gjorde det mig? Lekte doktor, och hon var allmänt dödligt söt. Jag är en sucker för att leka med barn, för dom som inte förstått det.
Sen till Enköping för lite "reunion" hade nån tydligen kallat det. Lite IB-flickor som åt middag, spelade spel och snackade, skvallrade, skrattade. Vi spelade Tjejsnack, spelet man körde i typ trean/fyran, då det faktiskt var lite pinsamt att erkänna hur många man pussat (ingen..) och de bästa egenskaperna hos en kille definitivt var söt, snygg och snäll. Det var jättemysigt, och jag hoppas att vi kommer hålla kontakten. Jag vet ju hur dålig jag är att göra det, med alla, så hoppas liksom på att det finns andra som är bättre.
Snart kommer älsk över och then it's all perfect på riktigt.
Jag gillar multi-dagar.
Hjärta teknik..
Som vanligt när jag blir hysteriskt arg på något tekniskt problem löste det sig efter tio sekunders försök.
Inte undra på att vissa ibland kan tycka att jag är otålig (a)
Men nu ska jag sova så jag inte är lika trött hela helgen som jag vart den här veckan, har för mycket att göra.
Inte undra på att vissa ibland kan tycka att jag är otålig (a)
Men nu ska jag sova så jag inte är lika trött hela helgen som jag vart den här veckan, har för mycket att göra.
Mandomsprovet
Va egentligen ganska pepp på att gå ut ikväll, både Robert med kompisar och Kim skulle ut. Men att gå ut med enbart killar håller aldrig så stannade hemma med familjen och Lina istället.
Vi såg filmen Mandomsprovet, med Dustin Hoffman.
Det blev en hel del skratt, så ångrar inte direkt att jag stannade hemma.
Mitt leg är dessutom spårlöst försvunnet. Det är nu andra saken som försvinner mellan köket och mitt rum i källaren, det förra var Julias mobil och den har fortfarande inte blivit hittad. Det är helskumt.
Så får väl helt enkelt tänka in i min budget 300 kr för ett nytt leg. Eller ska man ta körkort istället? Det kanske man borde..
Hjälp, nu tryckte jag nånstans så skärmen blev konstig..
HATA tekniska saker :P
Ska sova, imorrn ska vi kolla på bebis och sen ska jag träffa lite tjejer från IB. Min förra klass, helt konstigt att säga så.
Natti
Vi såg filmen Mandomsprovet, med Dustin Hoffman.
Det blev en hel del skratt, så ångrar inte direkt att jag stannade hemma.
Mitt leg är dessutom spårlöst försvunnet. Det är nu andra saken som försvinner mellan köket och mitt rum i källaren, det förra var Julias mobil och den har fortfarande inte blivit hittad. Det är helskumt.
Så får väl helt enkelt tänka in i min budget 300 kr för ett nytt leg. Eller ska man ta körkort istället? Det kanske man borde..
Hjälp, nu tryckte jag nånstans så skärmen blev konstig..
HATA tekniska saker :P
Ska sova, imorrn ska vi kolla på bebis och sen ska jag träffa lite tjejer från IB. Min förra klass, helt konstigt att säga så.
Natti
Två dagar utan honom och jag dör.
Hur ska tre månader gå?
This is why
Här är anledningen till att jag helst bara vill ligga i sängen och äta glass och prata och bli omhållen hela dagarna.Vet inte om det bara är jag men jag tycker vi är så sjukt söta. Jag ser helt mini ut och Robert ser gigantisk ut :P
Men jag är iaf helt övertygad om att det är det här som kallas kärlek och det här som gör att jag beter mig som en idiot 90% av tiden just nu.
Jag börjar digga mer och mer att jobba på simskolan. De 4 timmarna försvinner hur fort som helst, och dessutom vet jag att det till slut kommer lön vilket inte skadar nånstans.
Lite synd att mitt ansikte inte klarar av så mycket klor och börjar peela off, har fina röda ringar under näsborrarna, haha. Inte särskilt hett nånstans.
Håller på att ta emot bilder från studenten från Julia nu, hastigheten ligger på minus 20 och det är nu man smått ångrar att man inte har Facebook. Men ska stå fast vid det! Åtminstone tills Spanien..
Ska väl roa mig med nåt vettigare nu, hejs :P
Bilder (blir bara två..)
Lite söt var man ju som liten också :)
För vi har tagit studenten!
Pojkvän
När man (jag..) är tillsammans med nån kommer en hel del fåniga saker och vanor fram.
Till exempel har jag jättesvårt att somna om jag inte får prata med honom nån minut innan, det kan verkligen ta nån timme annars när jag bara ligger o stirrar upp i taket.
Helt plötsligt är det okej att ligga i sängen och äta glass en hel kväll istället för att göra nåt vettigt som att gå en promenad, läsa, kolla på nån dokumentär, eller nåt annat.
Det finns inte mycket annat som får plats i min hjärna, det mesta ja tänker på är när vi ska träffas nästa gång, hur mycket ja saknar honom o blablabla.
När man planerar kläder är det inte längre vad som är snyggt, utan vad han tycker om (iaf när vi ska träffas..)
Men egentligen är det väldigt underbart, men vissa saker blir man ju nå så oerhört frustrerad av!
Simmade en kilometer idag innan jobbet o känner mig så otroligt duktig just nu.
Sen att jag har ätit massa chips o ännu mer jordgubbar gör inte så mycket, nåt slags mellanmål måste man få när man åt middag halv fem o har jobbat sen dess.
Och för övrigt bråkade vi lite idag med diverse personer. Det här med vilka som ska vara var och vilka tider är inte helt självklart. Men bara två tisdagar kvar nu! Alla andra dagar funkar ju liksom bra..
Jag tror jag kommit så långt i planeringen att ja bestämt mig för att kolla på House ikväll.
Till exempel har jag jättesvårt att somna om jag inte får prata med honom nån minut innan, det kan verkligen ta nån timme annars när jag bara ligger o stirrar upp i taket.
Helt plötsligt är det okej att ligga i sängen och äta glass en hel kväll istället för att göra nåt vettigt som att gå en promenad, läsa, kolla på nån dokumentär, eller nåt annat.
Det finns inte mycket annat som får plats i min hjärna, det mesta ja tänker på är när vi ska träffas nästa gång, hur mycket ja saknar honom o blablabla.
När man planerar kläder är det inte längre vad som är snyggt, utan vad han tycker om (iaf när vi ska träffas..)
Men egentligen är det väldigt underbart, men vissa saker blir man ju nå så oerhört frustrerad av!
Simmade en kilometer idag innan jobbet o känner mig så otroligt duktig just nu.
Sen att jag har ätit massa chips o ännu mer jordgubbar gör inte så mycket, nåt slags mellanmål måste man få när man åt middag halv fem o har jobbat sen dess.
Och för övrigt bråkade vi lite idag med diverse personer. Det här med vilka som ska vara var och vilka tider är inte helt självklart. Men bara två tisdagar kvar nu! Alla andra dagar funkar ju liksom bra..
Jag tror jag kommit så långt i planeringen att ja bestämt mig för att kolla på House ikväll.
Bild
Sakta men säkert ska jag lägga upp alla bra studentbilder :)Det här är en av de bästa korten fotografen på Fuji Foto Center tog.
Ska man ta kort för en person kostar de 799, två 999. Och fotografen är jättetrevlig och håller inte på med fåniga kommentarer som jag hört att andra gör.
Eller så va ja bara en naturbegåvning ;)
Jobbet igår gick jättebra, de fyra timmarna nästan flög förbi.
Idag är planen att ta sig dit typ fyrtio min innan jag börjar och simma en halvtimme eller nåt sånt. Här ska man bli hurtig!
Drömde en hemsk dröm inatt, kan berätta mer sen.
Tips
Ska ni nån gång ha cateringmat som ska vara fräsch, ta från Martina.
Det är helt omöjligt att inte äta mycket från den buffén vi hade, typ student favoloso eller nåt sånt hette den.
Håller på och äter upp resterna nu och det känns synd att dom snart kommer ta slut..
Så gillar man italiensk mat är det perfekt :)
Nu ska ja lägga mig och läsa, var alldeles för längesen jag läste i Snö.
Det är helt omöjligt att inte äta mycket från den buffén vi hade, typ student favoloso eller nåt sånt hette den.
Håller på och äter upp resterna nu och det känns synd att dom snart kommer ta slut..
Så gillar man italiensk mat är det perfekt :)
Nu ska ja lägga mig och läsa, var alldeles för längesen jag läste i Snö.
Slow motion
Tre veckor är inte särskilt mycket. Snart är dom över, och då är det helt plötsligt juli. Sen är mtit sommarjobbande slut, om man inte räknar barnvaktandet då.
Jag ska alltså börja på simskolan idag, och jag stressar upp mig totalt över det. En sida av mig själv jag inte riktigt orkar med för tillfället, jag har jobbat där flera år och grupperna jag ska vara ansvarig för är inte ens jobbiga grupper. Så vad är problemet?
Förmodligen mest att jag är så van att vara stressad att jag blir det av minsta lilla.
Hade en lång läskig diskussion igår.. Jag hoppas bara att det inte är så hemskt som det lät.
Igår och idag har jag haft samma slags illamående som jag hade några månader i åttan, ett konstant sånt men bara lite grann. Då kom vi aldrig fram till vad det berodde på, nu är det väl nå slags stress/leda/inte tränat blablabla.
För jag har inte rört på mig på typ tusen år.. Och jag som en gång i tiden tränade flera gånger i veckan. Jag tror det här kan ha causat illamåendet, men man vet ju aldrig.
Hursomhelst ska jag nu byta lite musik på min mp3 och ta mig ut på en promenad.
Jag ska alltså börja på simskolan idag, och jag stressar upp mig totalt över det. En sida av mig själv jag inte riktigt orkar med för tillfället, jag har jobbat där flera år och grupperna jag ska vara ansvarig för är inte ens jobbiga grupper. Så vad är problemet?
Förmodligen mest att jag är så van att vara stressad att jag blir det av minsta lilla.
Hade en lång läskig diskussion igår.. Jag hoppas bara att det inte är så hemskt som det lät.
Igår och idag har jag haft samma slags illamående som jag hade några månader i åttan, ett konstant sånt men bara lite grann. Då kom vi aldrig fram till vad det berodde på, nu är det väl nå slags stress/leda/inte tränat blablabla.
För jag har inte rört på mig på typ tusen år.. Och jag som en gång i tiden tränade flera gånger i veckan. Jag tror det här kan ha causat illamåendet, men man vet ju aldrig.
Hursomhelst ska jag nu byta lite musik på min mp3 och ta mig ut på en promenad.
Fy fan vad vi är bra!
När jag orkar ska jag sno bilder från min familjs systemkamera och lägga upp, finns förmodligen en hel del på mig.
Nu är jag officiellt arbetslös, även om jag kommer räkna mig som student tills ja kommer hem från Spanien. Gårdagen var helt underbar. Det var första gången jag drack mer än ett glas vin hemma, och det kändes inte alls lika konstigt som jag trodde. Gästerna var riktigt roliga, och jag ångrar inte att jag bjöd in en enda av dom.
Kvällen var också kul, och har hört att det mest var bråk på BJ så är glad att det blev Skarholmen. Dessutom var ju alla gamla kompisar där.
Man borde säkert ha blivit lite sentimental av att ta studenten, att sitta en sista gång i matsalen, att krama om svenska-läraren hejdå, hon som följt med genom alla tre åren och blivit lite av en mormor för oss alla. Men det kändes inte sentimentalt.
Tills jag kom ut till familjen, och pappa sprang fram med kameran och världens största leende och kramade mig jättelänge. Då började jag gråta, han är ju så stolt över mig.
Helt enkelt en bra student!
Nu är jag sjukt trött o ska sova :P
Nu är jag officiellt arbetslös, även om jag kommer räkna mig som student tills ja kommer hem från Spanien. Gårdagen var helt underbar. Det var första gången jag drack mer än ett glas vin hemma, och det kändes inte alls lika konstigt som jag trodde. Gästerna var riktigt roliga, och jag ångrar inte att jag bjöd in en enda av dom.
Kvällen var också kul, och har hört att det mest var bråk på BJ så är glad att det blev Skarholmen. Dessutom var ju alla gamla kompisar där.
Man borde säkert ha blivit lite sentimental av att ta studenten, att sitta en sista gång i matsalen, att krama om svenska-läraren hejdå, hon som följt med genom alla tre åren och blivit lite av en mormor för oss alla. Men det kändes inte sentimentalt.
Tills jag kom ut till familjen, och pappa sprang fram med kameran och världens största leende och kramade mig jättelänge. Då började jag gråta, han är ju så stolt över mig.
Helt enkelt en bra student!
Nu är jag sjukt trött o ska sova :P
Mys
Trots regn och kyla slutade idag väldigt mysigt.
Linnea kom hit o vi gjorde hummus, tsatsiki och guacamole till studentmottagningen imorrn.
Och vi har kommit fram till att det är möjligt att ha den inomhus, alltså gör det inte jättejättemycket om det regnar. Tråkigt på kortet dock.
Och dagens största händelse;
Vi vann Katte-Skrapan kampen!!
Trots avbrytande pga äggkastning osv. Känns så sjukt bra, synd att man inte fick se det.
Har precis målat naglarna mörkgråa och ska snart gå o lägga mig.
Jo jag är nervös. Men med tanke på hur trött ja e ska de nog gå bra att somna ändå :)
Imorrn är jag inte längre gymnasiestudent!!
Linnea kom hit o vi gjorde hummus, tsatsiki och guacamole till studentmottagningen imorrn.
Och vi har kommit fram till att det är möjligt att ha den inomhus, alltså gör det inte jättejättemycket om det regnar. Tråkigt på kortet dock.
Och dagens största händelse;
Vi vann Katte-Skrapan kampen!!
Trots avbrytande pga äggkastning osv. Känns så sjukt bra, synd att man inte fick se det.
Har precis målat naglarna mörkgråa och ska snart gå o lägga mig.
Jo jag är nervös. Men med tanke på hur trött ja e ska de nog gå bra att somna ändå :)
Imorrn är jag inte längre gymnasiestudent!!
