pelel

Nu är jag helt officiellt ledig.
Det enda inplanerat är en Gotland-resa efter jag fyllt år och barnvakt hela dagen idag. Sen ska jag och min lillebror till mormor och måla som sommarjobb och om jag inte minns helt fel var det ett golv här hemma som också behövde fixas.
Har jag tur åker vi till Englas sommarställe och gör ingenting några dagar.
Fast vi får väl se, idag ska jag o pappa försöka boka körlektioner, det kan ju bli att dom tar upp all den tiden jag inte vet vad jag ska göra på nu.

Strängnäs var ett av de finare ställena jag vart på, speciellt på natten när vattnet lystes upp och så. Allmänt att det fanns vatten där gjorde det helt underbart.
Så om jag får behålla mina lediga dagar ska jag bosätta mig på Storvad, alternativt Fjällnora om jag hittar nån som vill skjutsa dit mig :P

Det här med Robert börjar gå åt skogen och absolut ingenting blev bättre av att vi började prata igen.
Fast jag får åtminstone veta att det är helt slut, att han verkligen har noll känslor kvar. Det är bra, det hjälper kanske att acceptera. Men det är jobbigt att höra.
Men har insett några sanningar som nog hjälper på vägen:
    Om vi nån gång ska bli tillsammans igen är det absolut inte innan Spanien (och efter vill jag nog inte ens ha honom längre)
    Den sista månaden sa han till mig väldigt ofta hur dålig självkänsla ja hade o att de förstörde alla mina relationer, och när man får höra nånting tillräckligt ofta tror man till slut på det..
    Han har egentligen inte vart jättesnäll mot mig.

Jag känner verkligen för att hänga ut han o skriva exakt allt dåligt men jag ska försöka vara en bättre människa än så.

Helgens koncept.
Jag hade glömt hur underbart det är att bada i sjö.

Nu är jag väldigt trött och ska lägga mig och sova.

Det är ganska tråkigt att städa när det är strålande sol ute och jag håller på och läser en jättebra bok. Det känns ärligt talat väldigt meningslöst. Men eftersom jag åker iväg i helgen tänkte jag fjäska lite och åtminstone dammsuga rummet liksom.

Har idag även insett hur jag verkligen inte alls ser fram emot när hela familjen har semester samtidigt. Alla krav på att vara så otroligt produktiv hela tiden kommer döda mig.
Som idag till exempel, jag vill vara ute i solen och läsa min bok, sen ska jag ner på stan och träffa Julia och köpa bikini, eftersom alla mina har blivit hängiga och aningen blekare än det är meningen att de ska bli.
Pappas idé av vad jag ska göra idag är övningsköra till Gränby, och där fixa tack-korten till studenten. Respekten för vad jag vill göra är ungefär noll. När det är bra väder och första dagen jag officiellt är ledig skulle jag gärna vilja utnyttja det.
Jag längtar verkligen inte alls tills alla har semester, usch o fy. Bara en halv dag och jag blir tokig liksom.

Ska bli otroligt spännande o se om han ringer eller inte. Vet ju av erfarenhet hur det brukar gå med det liksom.

Skickade in min tidsrapport till simskolan idag också, har jobbat 58 timmar :) Så det blir ganska mycket pengar till Spanien. Allt jag gör just nu är inför Spanien känns det som.

Vad har man på sig när man är nere på stan och det är 10000 grader och sol då?

Jag har en tendens att bli besatt av saker och ting. Heath Ledger är en sån sak. Jag vet ärligt talat inte varför, kanske blev jag fascinerad av hans roll som Jokern i Batman och alla artiklar som prisade honom till skyarna. Och i den rollen var han grym, men frågan är hur mycket man tyckte det bara för att man visste att premiären av filmen var efter hans dödsdag?
Aja, saken är iaf den att ikväll hade jag absolut inget att göra och var lite kaos så jag kollade på Four Feathers med honom. Och snygg är han ju definitivt, det går inte att förneka. Men fortfarande, jag har älskat Johnny Depp för hur snygg han är i Pirates-filmerna men inte kollar jag på alla filmer med honom för det.
Antar att jag är fascinerad på nåt äckligt sätt.
Men kan ju skylla på att han är grymt snygg, speciellt när han hade levt i öknen nån månad och var totalt ovårdad. DÅ var han het.

Och för övrigt vet jag inte om jag berättade om de stora fördelarna med att vara barnvakt en solig dag..
I alla fall, killen jag var barnvakt åt ville till parken och leka kurragömma. Och har jag då inte så tur att hetaste killen med hund var där och rastade hunden just den halvtimmen vi lekte? Och råkade jag inte gömma mig väldigt passande så jag kunde le och skratta med honom när barnet inte hittade mig?
Jag har glömt hur kul det kan vara att flörta, helt utan mening och totalt onödigt. Men kul är det ändå, lite bra för självförtroendet sådär.

Annars har jag insett att jag är ganska stark ändå. Nog för att pulsen går upp väldigt mycket och jag får lite hjärtklappning, men jag klarar ändå av saker.
Till exempel simskolan, jag börjar känna mig säker där på att jag faktiskt kan det jag förväntas kunna, och att jag till och med kanske kan ge råd till andra om saker som jag lärt mig på vägen.
Jag är också glad över att jag är social, och på senare tiden har jag till och med börjat försöka anordna saker, förut var jag alltid den som bara följde med.
Och jag känner mig så mycket mer mogen än vissa.

Tydligen har han läst bloggen, vilket känns väldigt läskigt.
Jag skulle ju inte ge honom det där att visa hur dåligt jag mår, hur jobbigt det är.
Så antar att jag måste vara lite mer reserverad med vad jag säger.
Och jag har faktiskt försökt att fokusera mest på mig själv, att inte hänga ut alltför mycket, men tydligen har en del kommit fram ändå.
Men jag har försökt att skriva moget och inte smutskasta, har fått för mig att jag i alla fall kan göra det.

Nu ska jag kolla på Sofias bilder från studenten som jag fick med brev idag, det ska bli spännande!

Michael Jackson död. Läste det på förstasidan av blogg.se imorse men då trodde jag att det bara var nån som ville få läsare. Men det var värre än så, det hade tydligen faktiskt hänt.
Jag har förvisso aldrig gillat honom och senaste tiden har han ju sett hemsk ut men ändå, alltid skumt när stjärnor man känner till dör. För det är ingen nära så man sörjer jättemycket, men man vet ju fortfarande vem det är.
Helt skumt.

Jag mår för övrigt bättre nu. Simon och jag cyklade till Gränby och helgplanerna har börjat smidas mer och mer.
Har dessutom fixat alla simskolekuvert nu som ska delas ut idag på simskolan. Det känns skönt, att ha nån slags kontroll över nånting.
Har även hunnit med att bli lite vackert rosa där jag brukade ha en bh när jag solade tidigare på våren, det var vitt och fint där nu.
Men nu börjar det bli dags att åka och ta tag i barnen igen, för sista gången på ett bra tag.
Chau

Jag hade några bra dagar.
Dom är över.
Det kan ha att göra med att jag kollade på avslutningen av Providence, och att alla var lyckliga och kära och jobbiga. Det var ungefär då jag insåg att de flesta av mina planer inför framtiden har med Robert att göra. Och nu är han inte längre "med i bilden" som man säger och då vet jag inte vad jag ska göra. Helt plötsligt är det inte lika viktigt att jag kommer hem från Spanien. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag gör alls, för jag har ingenting att komma hem till.
(och här överdriver jag såklart, många av mina kompisar bor ju här..)
Men just nu känns det väldigt onödigt att nånsin vara i Uppsala igen efter Spanien.

Hatar att vara såhär labil. Och inte kunna tänka på saker ordentligt, klarar inte av att städa rummet, sitta och läsa och ta det lugnt är också alldeles för jobbigt.
Och bara för att livet ska jäklas riktigt mycket med mig kan jag inte skicka sms nu på morgonen. Jag behöver sympati och folk som säger att jag visst kommer klara det här, att jag har nån slags styrka inom mig som jag inte ser.
(inte just nu i alla fall, det är klart styrkan finns antar jag)
Men min telefon vill inte.

Längtar till helgen.

Jag tycker verkligen det är riktigt ledsamt att det tog slut. Det är inte så jag gråter längre när jag tänker på det men jag tänker ju på alla bra moments och undrar hur det kunde bli så dåligt typ. Det finns ju så många minnen, om så mycket. I princip överallt där jag är om dagarna, allt folk säger. Det är ganska plågsamt.
Men fördelen är att man blir stark av sånt här.

Imorse insåg jag tyvärr att jag inte har kommit så långt i övergången som jag trodde. Att vakna upp breve nån fick mig bara att inse att jag inte vill ha nån annan. Men på nåt sätt gillar jag att mina lakan luktar nåt annat än mig själv, det är mycket mer spännande då.
Och for the record, den som sov här var bara en kompis.

Om man jämför barnen på simskolan idag med hur dom var för tre veckor sen har det hänt sjukt mycket, man blir så stolt.

Var barnvakt åt mina "gamla" barnvaktsbarn idag också. Det kan kallas livskvalitet.

Igår va allting med Robert bra, jag tänkte inte ens på honom på kvällen vad jag kan komma ihåg, annars brukar ju sånt komma fram efter nån cider. Men nej, inte igår.
Imorse däremot var det värre.
Det är verkligen helt omöjligt att lista ut vad man mår bäst av, sova själv eller tillsammans med nån? Festa eller inte festa?
Det som väl är uppenbart är ju iaf att man ska sysselsätta sig, och det tycker jag att jag gör ganska bra. Jag är till och med så bra på att sysselsätta mig att pappa börjar klaga på att jag inte sköter mina "plikter" här hemma. Typ att flytta ner saker från vardagsrummet och mitt gamla rum.
Men var ska jag ställa glas, stekpannor och vaser? Det är inte som att jag vill ha det på mitt rum heller, antar att det blir vinden.
Men nästa vecka är jag ju ledig och hemma så då kanske jag faktiskt träffar min familj och kan diskutera viktiga saker. Typ sånt.

Fick förresten brev från CSN igår, nu har de skjutit upp deadline för att jag ska skicka in mina betyg så nu är det den 27e juli som gäller. Så den här gången har jag faktiskt fått mina betyg när de vill ha dem!

Hatar för övrigt vakterna på BJ.

Vissa saker kan göra en så löjligt glad.
Dagens lycka var att träffa dom jag var barnvakt åt förut.
Att få höra att jag inte fick gå för dom ville att jag skulle laga maten, att hon väl kunde få följa med mig hem och äta? Och ett högt weei när hon förstod att vi skulle vara ensamma nån timme tillsammans imorrn.
Jag kommer ihåg varför det jobbet gjorde mig så glad varje gång, det gör det ju fortfarande även om det bara blir några dagar per sommar. Det var iaf en väldigt bra start på dagen!

Snart ska jag iväg och jobba igen, kan helt ärligt säga att jag kanske börjar tröttna lite på att bada fyra timmar per dag.. Men det är kul egentligen, men nu när jag börjar må bättre finns det så mycket annat jag skulle vilja göra (a)

Det börjar faktiskt bli bättre. Väldigt mycket bättre.
Så kan ju kalla det här "How to get over a guy in 10 days" snott från filmen How to lose a guy in 10 days, om det nu va så den hette. Den filmen är iaf väldigt söt.

Va hos Robin ikväll, såg en film med en helt skruvad story, men den var bra. Kommer såklart inte ihåg vad den hette men det var en son, hans mamma som är psykolog och hennes klient. Det var väldigt mysigt :)

Fick just veta ett namn på personen jag ska hata.. Undra om jag ska orka kolla upp gymnasie-katalogen eller om jag ska låta de va? Har inte helt bestämt mig än..

Men nu är jag egentligen alldeles för trött för att sitta uppe, och dessutom ska jag vara barnvakt och jobba och ut på BJ sen så kanske borde ta tag i det här med att sova.
Godnatt

Jag visste såklart inte ens att hon hade fyllt år men idag bakade vi en kladdkaka till henne och satt i min trädgård och åt den och spelade lite spel. Först vann jag, sen vann Engla. Men det var riktigt mysigt, och kladdkakan blev otroligt god!
Det var marshmallows och vitchokladbitar i den, tror det var det som gjorde att den blev så bra. Dock väldigt rinnig men det ska ju kladdkaka vara :)

Rent Robert-mässigt har idag vart en väldigt bra dag. Vaknade av väckarklocka, åkte till Ica o handlade, kom hem o gjorde potatissallad till kvällen, sen kom Engla o Linnea o vi bakade, sen kom Maja o vi fikade. Sen började jag jobba o nu har jag kommit hem. Inte mycket tid alls att tänka på, helt perfekt. Och har jag tur kommer Robin över snart så ska vi promenera och senare kolla på film.

Imorrn ska jag vara barnvakt hos familjen jag var hos typ åttan till ettan, eller om det var nian och ettan. Eller hur det nu var :) Men det ska i alla fall bli riktigt kul, var ett år sen jag träffade dem sist och de har förmodligen växt om mig vid det här laget, eller i alla fall närmre min längd:P

Jag börjar känna hopp för framtiden, något som gör att jag går upp i vikt igen för jag äter men spelar roll, inte som jag nån gång egentligen behövde gå ner.

Imorse när jag vaknade mådde jag inte alls lika illa som föregående morgnar, jag kände inte alls att livet var lika meningslöst som det känts senaste tiden.
Kan säkert ha med solen att göra, och planerna för veckan.
Såhär efteråt är jag alltså glad att solen kom till slut, även om jag först mest var arg att det inte längre gick att stanna inne hela dagarna o vara seg/död.

Nu ska jag iväg till Ica o handla till bakning. Det ska bli kladdkaka med chokladbitar har jag bestämt mig för. På bilden såg den åtminstone väldigt god ut!

Och nu så taggar vi till :P

Att cykla hem från bion ikväll var som att återuppleva alla nätter från förra sommaren.
Det är sjukt, samma luft, samma först-frysa-sen-gå-fort-och-bli-varm, samma lukter, och det kändes som jag hade samma mål som då.
Ikväll hade jag dock som enda mål att komma hem, men ändå, känslan.
Nån slags känsla av förväntan.
Förra sommaren var det ju mycket att jag skulle träffa Robert, eller M, eller kanske bara gå väldigt långt alldeles ensam o dansa för mig själv på gatorna.
Ikväll vet jag inte alls vad min förväntan var.
Kanske ser jag fram emot onsdag?

Imorrn ska hursomhelst bli mysigt, baka på morgonen och sen fika, förhoppningsvis på en filt i trädgården, sen jobba, sen Robin. Jag planerar in varje sekund, men det gör inte så mycket.

Var nere på stan på förmiddagen och satt och åt jordgubbar på bryggan. Det var hur mysigt som helst, ett stort plus till de små and-barnen (har säkert ett namn?) som simmade fram och tillbaks några gånger. Så otroligt söta!
De va skönt att bli tvingad ut i solen, annars har jag en tendens just nu att tycka att mitt rum är väldigt bra, där det är mörkt o svalt.
Imorrn har jag också bokat upp min förmiddag så jag har nåt att göra innan jobbet.

Kan dock fortfarande inte äta normalt, mår illa så fort jag äter nåt som inte innehåller 90% vatten. Det går bra med jordgubbar, vatten, tomat, gurka, och glass som är kallt och slinker ner. Men saker som behövs tuggas är tydligen svårare, vilket gör att den mesta maten är rätt svår att äta egentligen just nu.

Idag på jobbet är det hög tid att börja kolla vilka barn som ska flyttas var, funderade ett tag på att åka dit tidigt o ta tag i det. Men nu börjar jag om en halvtimme och jag sitter kvar här framför datorn.

Mitt golv borde verkligen dammsugas..
(random kommentar men råkade se det nu)

Jag tror min kropp har bestämt sig för att lägga av och tvinga mig att må illa konstant. Jag är rätt trött på min kropp, nu på morgonen har inte ens vatten hjälpt.
Kan vara en bieffekt av att jag igår fick ett ja när jag frågade om han fortfarande tyckte det var rätt sak att göra. Jag stalkar verkligen och har ett behov att veta precis allt för tillfället. Känner mig som en sån där dryg sak man pratar skit om med sin pojkvän, nåt jobbigt ex han haft som inte kunnat släppa.
Men jag kan stå för det, när det kommer helt oförberett och man inte förstår får man vara så. Eller åtminstone jag (a)
Frågan jag ställer mig konstant är varför.
Och jag kommer självklart aldrig få ett svar jag nöjer mig med om jag känner honom rätt, han vet ju aldrig nånting. Det är alltid "det bara är så"

Promenaden igår var jättebra.
Men nu är jag tillbaks på noll, som varje morgon.

Saker ska få ta tid.
Det kommer bli bättre, osvosv.
Det är självklart alldeles sant.
Han var väl inte the love of my life helt enkelt.

Ikväll har jag vart ute på en riktig långpromenad med Mira. Det var helt underbart, och det frambringade lite mysiga minnen från förra sommaren, minnen som faktiskt inte hade med Robert att göra. Minnen om att komma hem samtidigt som tidningsbudet, att det var dagsljus när jag gick o la mig. Sitta på bänken vid ån o lyssna på musik från mobilen, och massa massa mer. Jag har väldigt många trevliga minnen från förra sommaren som inte alls har med Robert att göra.
Så det är dom minnena jag tänker på ikväll, för att jag ska kunna somna glad och förhoppningsvis inte vakna lika illamående som föregående dagarna.

Tyvärr träffade jag E idag som berättade att Robert inte går ut på krogen. Huh? Ska väl inte hänga ut han helt, men vissa saker han sa när han gjorde slut tydde väldigt starkt på att det var så det skulle fortsätta. Så jag lever lite på hoppet att han är så ledsen att det är slut att han inte orkar gå utanför dörren.
Och bara för det tror jag att jag ska ut på onsdag och hitta nån riktigt snygg.
Vilket inte brukar gå när man planerar för det men ändå.

Idag har faktiskt vart en helt okej dag. Är lite rädd för att jag inte är särskilt hungrig men jag får fortfarande i mig jordgubbar och glass så i värsta fall får jag väl leva på det..
Bara jag träffar kompisar och sysselsätter mig kommer det här gå.

Godnatt

Det finns olika perioder av sorg, först är man ledsen och gråter, sen är man arg, till slut accepterar man och sist blir det mest ett minne. Vet inte ordningen men nåt sånt.
Tidigare idag var jag inne i ilskan. Nu har det gått tillbaks.

Men vad jag undrar över är varför jag inte kan acceptera att han inte är så snäll som jag trodde.
Det finns tusen grejer han har gjort som inte vart särskilt snälla, typ glömma bort att ringa, typ ljuga om vad han skulle göra för att slippa träffa mig, undvika mig när jag var ledsen, tjejen på krogen, osvosv.
Men trots allt det försvarar jag honom fortfarande och skulle förmodligen inte tveka på att ta tillbaks honom.
Logiken bara funkar inte alls längre.
Men det är väl så dom säger, att kärleken förstör det logiska tänkandet.

Och sen när logiken tar lite överhand blir jag så arg på mig själv för att jag bryr mig, för är han så elak som bevisen säger är han definitivt inte värd att jag går o mår dåligt över honom såhär länge.
Han är absolut inte värd att jag slutar äta och går ner i vikt, vilket väl börjar hända lite. Det är inte som jag gått ner jättemycket, men jag äter ju definitivt mindre i alla fall.
Kände hunger igår, men idag har det varit som förut, med illamående och så.

Men nu ska jag nog gå och posta ett brev så får jag mig en liten promenad (mitt behov av att röra mig har ökat markant)

Midsommar var helt okej fram till typ klockan sex. Vi fikade, dansade runt stången, löste korsord och umgicks hemma där farmor bodde förut.
Sen kom mardrömmen, dvs att åka till vårat sommarställe, där jag o Robert såklart hade en av våra bästa helger tillsammans för nån månad sen.
Det var verkligen hemskt.
Typ "i den här soffan började han nästan gråta när jag skrev ett gulligt sms när vi kollade på film"
"den här rullgardinen drog vi ner när vi skulle sova"
Och så vidare.. Det var plågsamt och det fanns ingen plats att vara ensam och tänka på.
Som tur var sysselsatte vi oss ganska mycket, kollade på filmer, åkte till Avesta och handlade, löste korsord och så tog jag eftermiddagslur eller vad det kallas.
Så tiden gick.
Men nästa helg ska jag nog säga att jag vill vara hemma, här kan jag åtminstone träffa nån och gråta lite, eller ligga hemma själv och gråta. På landet sover vi alla i samma rum, och det enda rummet där ingen är är alldeles för kallt för att smyga bort till. Och försöker man läsa är det alltid någon som ska prata.
Helt enkelt, jag behöver privacy. Och kompisar såklart.

Inatt fick jag ett sms från E, och först trodde jag det var Robert som hade bett han skicka det men som tur var var det deras kompis. Men jag förstår ändå inte hur dom tänker, det kan inte vara så att det är lite känsligt att dom, när dom festar, hör av sig till mig?
Tur att K finns och skickar desperata sms om hur jag måste komma hem. Mindre tur att han har flickvän, lite dålig tajming där.

Men nu är jag som sagt hemma igen, och det här är sista veckan jag jobbar. Förhoppningsvis hittar jag nånting nytt att gå upp för efter jobbet, annars blir det svårt.

Glad midsommar I guess..

Ska ut till landet idag. Det kommer nog bli riktigt jobbigt, det var där jag och Robert hade en av våra bästa helger nånsin tillsammans. Den helgen var i princip allting perfekt, jag var avslappnad, vi hade massa tid att vara tillsammans och göra ingenting, och mobilerna störde inte eftersom det knappt finns mottagning där.
Men nu ska jag alltså dit igen, singel, med familjen och med kasst väder.
Jag ser verkligen inte framemot det, har tagit med två böcker så jag ska kunna dränka mig i dom och slippa tänka. Hoppas på att det spöregnar, då åker vi säkert hem redan imorrn.
Det här låter hemskt men jag orkar inte vara på ställen där jag har vart lycklig, för just nu känner jag mig allt annat än lycklig.

Sov i mamma o pappas säng inatt, det var väldigt skönt att slippa sova i mitt rum. Det känns som att rummet blir mer o mer plågsamt för varje dag, kan det vara för att jag inser mer och mer att det inte är en jobbig mardröm kanske?

Jag har fått jättemycket stöd från de flesta kompisarna, alla säger att de tror på mig och att jag kommer klara det.
Men det finns några få jag är lite besviken på (eller egentligen bara en kanske). Men tyvärr var det väl ingen nyhet, pga jobbiga händelser förut har jag ju slutat berätta saker för personen. Men det är synd, vad som en gång var så bra liksom..

Allting jag vill göra är att bara ligga i nån säng och tycka synd om mig själv, men jag har väl insett att man inte kommer så långt av att göra det.
Jag vet att förr eller senare avtar det som gör ont och jag kommer väl börja kunna leva normalt igen nån gång. Det här var ett år, folk som har vart gifta 10 år skiljer sig och överlever liksom.

Nu kommer nog min faster och farbror snart, ska lifta med dom ut till landet, de ska tydligen också fira midsommar där.

Ha en bra helg, jag ska försöka så gott jag kan

Kim och co kom aldrig, men Julia var här och satt o kollade på Providence med mig. Egentligen lika bra att det inte blev "fest" men samtidigt är jag trött på att vara mogen. Allting blir enklare när man får vara korkad..
Men jag SKA klara det här. Nån gång måste det ju kännas bättre?

Direkt när Julia stängde dörren började jag gråta. Jag är så otroligt stabil!

Men just nu känns det som värsta plågan bara att vara i huset där jag är helt ensam. Och i princip alla är med pojkvänner, kompisar eller åker iväg för att fira midsommar.
Och att gå nerför trappan där vi så otroligt många gånger gått för att komma till mitt rum och mysa, allt blir så otroligt jobbigt. Jag kan ju inte vara nånstans utan att tänka på honom!! Imorrn måste jag duscha och jag lovar att det också kommer påminna om honom, om alla gånger han höjde temperaturen så jag hoppade till för de va för varmt.

Varför måste det göra så ont???
(sorry men har en riktigt dålig kväll..)

Förmiddagen idag var verkligen pain. Gick och grät lite hos Lina och lämnade iväg ramen jag fick av honom på studenten, med en jättegullig bild på oss och så skrev han på baksidan.. Började tokgråta när jag såg det, har inte vågat kolla på det sen han gjorde slut.
Och det har ju vart en bra idé måste jag säga.

Sen lunch på stan, inte alls hungrig men jag åt ändå. Buffé när man mår illa är inte jättekul, speciellt inte med folk som räknar med att man ska äta hur mycket som helst, jag var liksom inte sugen. Men det var gott ändå, det är klart kinamat är gott liksom.

Svängde förbi Engla lite och hämtade House och pratade, trevligt :) Skulle verkligen vilja följa med dem på midsommar men eftersom vi har traditioner är det väl bäst att följa dem helt enkelt...

Sen jobb. Idag var en bra dag, barnen får mig verkligen att sluta tänka på allt och definitivt att må bättre. Speciellt vissa som bara är så dödligt gulliga och har så roliga egenheter att man inte kan låta bli att le och skratta åt dem.
Jag tror jag älskar mitt jobb faktiskt, även om man luktar klor i hundra år efteråt och naglarna förstörs totalt. Men det spelar liksom ingen roll egentligen.

Nu tänkte jag kolla lite på Providence, sen ska väl förhoppningsvis Kim o co komma, Julia kommer iaf vid nio.

Hejdå

Vaknade på morgonen och mådde illa, men den här gången på grund av nåt annat än dumpningen, vilket faktiskt var väldigt skönt.
För att jag skulle slippa behöva tänka kom Julia över och vi satt på gräsmattan och spelade kort, jag vann!
Det är skönt att göra saker, men tyvärr går ju allting för fort. Saker jag förut har tyckt tagit tusen år går nu på några sekunder känns det som och det finns alltid massa mer tid jag måste sysselsätta mig på.
Jag tror det är det största problemet, att man måste vara konstant sysselsatt för att må det minsta lilla bra.

Igår fick jag till slut ett svar från Robert där han officiellt skrev att han skulle radera alla sms innan han läste dem och inte svara om jag ringde. Jag tror att det är skönt att få höra det, för då kanske jag inser att mitt hopp om att det är som förra gången han gjorde slut inte finns. Sist blev vi ju tillsammans igen efter någon månad, och hördes hela tiden av.
Men det hjälper ju egentligen inte alls, för det är ju fortfarande det enda jag vill.

E säger dessutom att vi behöver space från varandra. Och jag kan väl erkänna att han säkert behöver massa space ifrån mig, men jag var ju inte direkt delaktig i beslutet att göra slut så känner inte att jag behöver det.
Jag är precis sån där som jag inte ville bli, en desperat ex-flickvän som absolut inte kan hindra sig själv från att göra patetiska saker.

Och för tillfället känns det som jag behöver fler kompisar. Och helst kompisar som vaknar lika tidigt som jag, och som inte jobbar eller har nåt annat för sig. Kompisar som helt enkelt alltid kan ta en lång promenad så jag kan få prata ut mig. Kanske inte om just det här, men om allt så att jag glömmer att må dåligt.

Min matlust har för övrigt inte alls kommit tillbaks. Jag äter ju såklart, men det är rätt svårt att få i sig allt det är meningen att jag ska få i mig..

Men dag 4 var ändå helt okej, mådde ju som sagt illa hela dagen men det hade ju faktiskt inte med allt det här att göra..

Skriver om igår nu.

Allting igår var egentligen bara hemskt, grät hela morgonen, jobbade inte utan satt i entrén och berättade för föräldrar att det var inställt, fick en rejäl utskällning av en av dom, sen var festen egentligen väldigt trevlig med råkade ringa till Robert och sen var min kväll förstörd. Och förmodligen flera av mina kompisars också, förlåt.

Igår var faktiskt den värsta dagen hittills sen det tog slut, just för att jag grät så mycket på morgonen så var jag helt uttömd resten av dagen också.
Vill helst slippa fler såna dagar..

Igår kväll mådde jag bra, tänkte att det här ska nog gå rätt okej ändå. Kommer ju såklart att ta tid men så länge jag sysselsätter mig är det lugnt.
Men idag har jag vart sysselsatt stor del av dagen, men mår ändå lika piss nu på kvällen.

Kollade på Providence imorse och sen kunde jag inte sluta gråta. Vad jag insåg av den händelsen är att program som innehåller kärlek kanske inte är den bästa idén.
Gick i alla fall till Julia vilket är en ganska lång promenad och det var skönt.
Sen ner på stan och försöka lämna tillbaks armbandet, men såklart var det repor på det så nu sitter jag på ett killarmband som jag gett till Robert en gång i tiden och absolut inte vill ha kvar.
Nån som är intresserad? Kostade rätt mycket från början men jag är öppen för förhandlingar.
Sen kom Johan hit och vi åt lunch, kollade på studentpresenter och kläder inför kvällen.

Och sen trodde jag att jag skulle jobba på simskolan, men då ställde vi in det pga krångel så det blev till att sitta i entrén och förklara för alla föräldrar och deras barn varför det inte var nån simskola och hur vi skulle lösa det med pengar osvosv. Fick faktiskt bara en riktigt ordentlig utskällning, men tyvärr kom den sist och tog ner humöret totalt.
För jag o Agnes hade de ändå rätt trevligt när vi satt där :)

Snart är det dags för fest.
Jag är totalt opepp, fryser och saknar Robert. Eller närhet rent allmänt, för jag har en kandidat som absolut skulle kunna få hålla om mig hela kvällen men han sa nej till festen.

Så den stora frågan just nu är väl, är det just enbart Robert jag vill vara med eller fungerar vilken kille som helst som är det minsta mysig och uppskattande? Jag vet inte riktigt.
Med det här menar jag inte alls att jag är över honom och inte kär längre, det kommer ta ett tag, men just saknaden efter närhet kan ju egentligen nån annan lika gärna bota.

Nu ska jag hitta på nåt annat.

Jag hatar att vakna upp på morgonen och inte veta riktigt vad som kommer hända, hur jag kommer må.
Jag hatar att vakna och må illa, och inte på grund av hunger utan på grund av ensamheten.
Men jag är inte ensam, visst, men jag har vant mig vid att han alltid fanns där. Och ett förhållande är nånting så helt olikt från kompisar. Det är på nån annan nivå känns det som.

Idag är det sol. Jag antar att det borde göra mig glad, men det känns ovärt. Jag gillade ändå regnet, det stämde in på mitt humör.

Ska väl försöka få i mig lite frukost nu.

Nu har jag snart vart singel i 48 timmar.

Idag har vart en perfekt inte tänka på allt dag.
Tog Linas pass på simskolan vilket gjorde att jag jobbade 12-19.30. Vilket är väldigt länge. Och det är ännu mer väldigt länge när man inte kan vara där man brukar, där det är varmt, och alltså måste vara bland alla andra badande där det är mycket kallare. Vid halv sju kände jag för att sätta mig ner och gråta för jag var så genomfrusen men då var det ju bara två grupper kvar så det gick faktiskt bra.
Och jag tjänade typ dubbelt så mycket som jag skulle gjort om jag inte hade tagit hennes grupper också!

Dagens komma över har varit ett långt samtal med Kristin (haha du blev nämnd!) om bland annat självkänsleboken, tidigare händelser, styrka, alla frågor och så vidare.
Det mer "konkreta" var väl att jag gick till platsen där jag för första gången förra sommaren insåg att jag var kär i honom. Hade precis börjat nyktra till, sommarkväll och en bänk på gamla skolgården. Men då visste jag att allt var kört och valde att acceptera de. Sen var det visst inte kört men aja :P Fick inte ut så mycket av att se bänken, kom på att det kanske berodde på att jag ganska många gånger gått dit efteråt.

Mådde illa på morgonen när jag vaknade, fick knappt i mig nån frukost. Men allteftersom dagen går blir det bättre. Har insett att jag mest behöver börja dricka massa vatten igen, för när jag drack det till lunchen försvann det direkt, innan jag hade ätit något.
Så var det med det, fast det kommer ju tillbaks direkt efteråt så det är ju lite fel ändå såklart. Men det går att leva med, jag har många bra kompisar som mer än gärna pratar med mig om det här. Bland annat har en gammal klasskompis och kärlek erbjudit sig att umgås med mig hur mycket jag vill efter att jobbet har tagit slut om jag inte vet hur jag ska få dagarna att gå :)

Nu är det nog dags att sova tror jag.

Planen för närmsta framtiden, typ veckan, är att läsa om självkänsleboken, skriva ner vad jag tycker om den, om exakta sidor och så, och skicka till Robert. Vet inte poängen med det men det känns viktigt på nåt sätt.

Ska läsa lite Snö nu, snart är den klar (bara 1/3 kvar..)

Sov från typ halv tolv till halv tio idag. Det känns skönt, färre timmar att döda då.
För just för tillfället räknar jag dagarna så, nu är det till exempel två timmar och tio min tills jag ska se på Providence. På två timmar och tio min skulle jag kunna städa mitt rum (då dammsuga ordentligt, damma några hyllor), gå ner på stan och lämna tillbaks armbandet (vilket jag egentligen inte vågar göra själv för risken att bryta ihop inne på affären), läsa Snö, börja montera ihop mitt nya skrivbord osvosv. Två timmar är egentligen väldigt kort tid, men idag, för mig, känns det som en lång evighet.

Försökte faktiskt äta frukost idag, men det var en ganska dålig idé. Fick slänga hälften för jag började må mer illa än innan, när man normalt slutar må illa av att äta.
Men som tur är för min hälsa vet jag av erfarenhet från igår att till slut tar hungern över paniken/sorgen/förvirringen och jag vill till slut äta. Och ett mål mat om dagen är absolut bättre än ingenting.

Alla mina kompisar är väldigt intelligenta när det kommer till att det tog slut.
Jag har fått höra att han har lekt med mina känlor för mycket (sant, men jag har ju accepterat de)
Att jag förtjänar bättre (hej klyscha)
Att det kommer bli roligare i Spanien för jag inte behöver längta hem (väldigt väldigt sant faktiskt)
Att det här till och med skulle kunna vara bra för oss, för då slipper vi sakna varandra i Spanien och kanske hittar tillbaks sen
och så vidare..

Inatt drömde jag om att jag fick ett långt sms från Robert där han förklarade.
Det var en massa smileys som tog upp hela skärmen men en del fick jag fram (hata att till och med när jag drömmer lägger jag in saker så jag inte förstår?!?!)
Bland annat sa han det där med Spanien, att vi kanske har förändrats så pass när jag kommer hem att de funkar
En annan grej va att han bekräftade en av orsakerna till varför jag tror att det tog slut, nånting jag helst inte vill skriva här för det är alldeles för jobbigt.
Men jag får väl helt enkelt acceptera att det är såhär det är.

Tror för övrigt att kolla på Providence är en väldigt dålig idé, jag gråter alldeles för ofta till det programmet (a)

Jag kommer spamma min blogg just nu.
Har hört att det även är bra att skriva av sig jobbiga saker, sen skitsamma om nån läser.
(har dock redan fått ett peppande sms, tack!)

Av Roberts självkänslebok har jag insett vissa saker.
För det första tänker jag aldrig skönhetsoperera mig. Det leder ingenvart. Det visste jag väl egentligen redan men nu blev det liksom lite starkare.
Jag önskar faktiskt inte dom jag hatar all lycka i livet. Det kanske tar energi att gå o ogilla folk men jag gör hellre det än ljuga för mig själv o säga nåt mantra om att "jag önskar den och den all lycka i livet blablabla"
Jag skulle faktiskt kunna ta mig an en grej, och det är att varje dag tänka på nånting bra jag gjort, det låter hälsosamt och har man gjort nåt bra kan man faktiskt förtjäna att få höra det. Till skillnad från lyckönskandet så har jag ju faktiskt gjort de där bra sakerna, att önska nån idiot all lycka kan jag inte stå för.
Av såna där coacher skulle jag säkert få höra att det här va ett grundläggande problem, att jag inte vill göra nånting jag verkligen inte står för.
Jag har också insett att man kanske ska sluta värdera sig själv så himla mycket utifrån vad man gör. Det stämmer faktiskt, att det är viktigare att man ser sig själv som en bra person än som en som gör bra saker. Har bara aldrig riktigt sett det så.
Det jag dock insåg är att jag inte vill göra det här ensam, säkert också ett problem egentligen enligt coacherna. Men man har väl levt så pass länge för andra att man vill att de ska se att man försöker. På nåt sätt.

Och just för sekunden gråter jag inte.
Men simskoleträffen känns inte kul.
Och ser inte jättemycket fram emot kvällen, att berätta för Lina och att ta promenad med en annan kompis och prata om det. Men det är sånt som måste göras.

Kanske vart tredje inlägg kommer vara värt att läsa om man inte vill höra om hur synd jag tycker om mig själv, så välj själva :)
Men jag har fått tillåtelse att gråta en hel vecka!

Och för övrigt tur att Robert inte läser den här bloggen, att få höra nånting ens liknande vad var det jag sa skulle få mig att bli tokig.

Nu ett tag framöver tror jag att jag ska göra det här till en tema-blogg, vägen att komma över Robert.
Vet inte riktigt hur länge det kommer hålla, är egentligen ett ganska tråkigt ämne. Och helt omöjligt känns det som, såhär efter kanske tre timmars sömn och en hel natt där man egentligen bara ville spy för man mådde så illa och det gjorde så ont.

Första steget att komma över honom fick bli att läsa en bok han har velat att jag ska läsa i ett halvår nu. Har väl läst drygt halva, och det är så mycket i boken som är honom. Men när jag har läst ut den tänkte jag eventuellt skriva nånting om vad jag tyckte, huruvida den hade önskade effekter eller inte osv. Och så gå förbi hans brevlåda nån gång mitt i natten och lämna den, för att bli av med åtminstone ett minne.
Vet inte om det är bästa vägen men på så sätt har ja åtminstone lyckats hålla mig sysselsatt sen jag vaknade sista gången halv nio imorse.

Den närmsta tiden kommer jag behöva väldigt mycket sällskap, Julia Correia, har väldigt lite pengar på mobilen som vanligt men kan du nån av förmiddagarna den här veckan? Kan inte onsdag men annars kan jag alla dagar innan halv fyra.

Det finns även ett kort på mig o Robert som han framkallade till studenten, årsdagen av att vi träffades, och det vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Vill ju ha kvar det som minne, men för tillfället känns det mest plågsamt. Har funderat på att ge det till nån kompis, där jag sen kan ta tillbaks det när jag känner mig redo.
Den andra lösningen var såklart att elda upp det, lite dramatisk är man ju. Robin tyckte dock jag skulle vänta till idag, men egentligen tycker jag fortfarande att eldningen definitivt skulle vara väldigt trevlig.

Har fortfarande 2,5 timme att spendera tills jag ska på simskoleavslutning. Antar att det blir till att fortsätta läsa boken, som jag egentligen inte ens tycker är bra men den kanske ger mig nån slags förståelse.
Det är då en "Stärk din självkänsla"-bok.

Vill bara säga att det är helt okej att ringa/smsa o fråga om saker, jag kommer behöva prata om det här så var inte rädda.. Har läst att ju mer man pratar om saker, desto mindre hemska verkar dom.

Men nu är det tillbaks till sängen. Har fortfarande inte orkat gå upp o äta frukost.
Skäms väl över att jag väckte dom mitt i natten och grät igår..

Ni vet alla inlägg om hur kär jag är och så?
Tydligen kom han ikväll för att göra slut.

Så nu är jag återigen i fasen komma över en kille på nåt bra sätt.
Hur gör man?

När man väntar på folk gör man saker för att hålla sig igång.
Jag läser väldigt ofta massa artiklar på typ expressens eller aftonbladets hemsida, vilket jag nu har suttit o gjort senaste halvtimmen.

Jag har läst om en kille som blev slagen med en vodkaflaska i huvet o nu sitter på neuropsyk och kanske inte kan bli rehabiliterad, den som slog är fri efter nåt år (?) på ungdomsvården.
Jag läste också om en ukrainsk (?) man som blev hitdragen av nån människosäljarorganisation för att tigga. Båda hans armar hade blivit amputerade för han hade ramlat på nån elgrej, och han blev dessutom beroende av alkohol eftersom det var enda sättet att kontrollera honom för de som tog hit honom.

Jag hatar att jag läser sånt här, vem mår bra av det liksom?
Men nu kom Robert..

Idag var en sån där perfekt dag som man vill ha fler av, som man kommer komma ihåg ett tag och som helt klart kommer hålla en vid liv ett tag framöver.
(bilden är från studenten (no shit...) när allting också var perfekt)

På dagen var vi hos kusinen och hans flickvän som fick barn för typ två veckor sen. Lekte mest med deras snart 3-åriga spralliga dotter men hon är helt underbar och får mig på jättebra humör så vad gjorde det mig? Lekte doktor, och hon var allmänt dödligt söt. Jag är en sucker för att leka med barn, för dom som inte förstått det.

Sen till Enköping för lite "reunion" hade nån tydligen kallat det. Lite IB-flickor som åt middag, spelade spel och snackade, skvallrade, skrattade. Vi spelade Tjejsnack, spelet man körde i typ trean/fyran, då det faktiskt var lite pinsamt att erkänna hur många man pussat (ingen..) och de bästa egenskaperna hos en kille definitivt var söt, snygg och snäll. Det var jättemysigt, och jag hoppas att vi kommer hålla kontakten. Jag vet ju hur dålig jag är att göra det, med alla, så hoppas liksom på att det finns andra som är bättre.

Snart kommer älsk över och then it's all perfect på riktigt.
Jag gillar multi-dagar.

Som vanligt när jag blir hysteriskt arg på något tekniskt problem löste det sig efter tio sekunders försök.
Inte undra på att vissa ibland kan tycka att jag är otålig (a)

Men nu ska jag sova så jag inte är lika trött hela helgen som jag vart den här veckan, har för mycket att göra.

Va egentligen ganska pepp på att gå ut ikväll, både Robert med kompisar och Kim skulle ut. Men att gå ut med enbart killar håller aldrig så stannade hemma med familjen och Lina istället.
Vi såg filmen Mandomsprovet, med Dustin Hoffman.
Det blev en hel del skratt, så ångrar inte direkt att jag stannade hemma.

Mitt leg är dessutom spårlöst försvunnet. Det är nu andra saken som försvinner mellan köket och mitt rum i källaren, det förra var Julias mobil och den har fortfarande inte blivit hittad. Det är helskumt.
Så får väl helt enkelt tänka in i min budget 300 kr för ett nytt leg. Eller ska man ta körkort istället? Det kanske man borde..

Hjälp, nu tryckte jag nånstans så skärmen blev konstig..
HATA tekniska saker :P

Ska sova, imorrn ska vi kolla på bebis och sen ska jag träffa lite tjejer från IB. Min förra klass, helt konstigt att säga så.
Natti

Hur ska tre månader gå?

Här är anledningen till att jag helst bara vill ligga i sängen och äta glass och prata och bli omhållen hela dagarna.
Vet inte om det bara är jag men jag tycker vi är så sjukt söta. Jag ser helt mini ut och Robert ser gigantisk ut :P
Men jag är iaf helt övertygad om att det är det här som kallas kärlek och det här som gör att jag beter mig som en idiot 90% av tiden just nu.

Jag börjar digga mer och mer att jobba på simskolan. De 4 timmarna försvinner hur fort som helst, och dessutom vet jag att det till slut kommer lön vilket inte skadar nånstans.
Lite synd att mitt ansikte inte klarar av så mycket klor och börjar peela off, har fina röda ringar under näsborrarna, haha. Inte särskilt hett nånstans.

Håller på att ta emot bilder från studenten från Julia nu, hastigheten ligger på minus 20 och det är nu man smått ångrar att man inte har Facebook. Men ska stå fast vid det! Åtminstone tills Spanien..

Ska väl roa mig med nåt vettigare nu, hejs :P

Lite söt var man ju som liten också :)



För vi har tagit studenten!

När man (jag..) är tillsammans med nån kommer en hel del fåniga saker och vanor fram.
Till exempel har jag jättesvårt att somna om jag inte får prata med honom nån minut innan, det kan verkligen ta nån timme annars när jag bara ligger o stirrar upp i taket.
Helt plötsligt är det okej att ligga i sängen och äta glass en hel kväll istället för att göra nåt vettigt som att gå en promenad, läsa, kolla på nån dokumentär, eller nåt annat.
Det finns inte mycket annat som får plats i min hjärna, det mesta ja tänker på är när vi ska träffas nästa gång, hur mycket ja saknar honom o blablabla.
När man planerar kläder är det inte längre vad som är snyggt, utan vad han tycker om (iaf när vi ska träffas..)

Men egentligen är det väldigt underbart, men vissa saker blir man ju nå så oerhört frustrerad av!

Simmade en kilometer idag innan jobbet o känner mig så otroligt duktig just nu.
Sen att jag har ätit massa chips o ännu mer jordgubbar gör inte så mycket, nåt slags mellanmål måste man få när man åt middag halv fem o har jobbat sen dess.
Och för övrigt bråkade vi lite idag med diverse personer. Det här med vilka som ska vara var och vilka tider är inte helt självklart. Men bara två tisdagar kvar nu! Alla andra dagar funkar ju liksom bra..

Jag tror jag kommit så långt i planeringen att ja bestämt mig för att kolla på House ikväll.

Sakta men säkert ska jag lägga upp alla bra studentbilder :)
Det här är en av de bästa korten fotografen på Fuji Foto Center tog.
Ska man ta kort för en person kostar de 799, två 999. Och fotografen är jättetrevlig och håller inte på med fåniga kommentarer som jag hört att andra gör.
Eller så va ja bara en naturbegåvning ;)

Jobbet igår gick jättebra, de fyra timmarna nästan flög förbi.
Idag är planen att ta sig dit typ fyrtio min innan jag börjar och simma en halvtimme eller nåt sånt. Här ska man bli hurtig!

Drömde en hemsk dröm inatt, kan berätta mer sen.

Ska ni nån gång ha cateringmat som ska vara fräsch, ta från Martina.
Det är helt omöjligt att inte äta mycket från den buffén vi hade, typ student favoloso eller nåt sånt hette den.
Håller på och äter upp resterna nu och det känns synd att dom snart kommer ta slut..
Så gillar man italiensk mat är det perfekt :)

Nu ska ja lägga mig och läsa, var alldeles för längesen jag läste i Snö.

Tre veckor är inte särskilt mycket. Snart är dom över, och då är det helt plötsligt juli. Sen är mtit sommarjobbande slut, om man inte räknar barnvaktandet då.

Jag ska alltså börja på simskolan idag, och jag stressar upp mig totalt över det. En sida av mig själv jag inte riktigt orkar med för tillfället, jag har jobbat där flera år och grupperna jag ska vara ansvarig för är inte ens jobbiga grupper. Så vad är problemet?
Förmodligen mest att jag är så van att vara stressad att jag blir det av minsta lilla.

Hade en lång läskig diskussion igår.. Jag hoppas bara att det inte är så hemskt som det lät.

Igår och idag har jag haft samma slags illamående som jag hade några månader i åttan, ett konstant sånt men bara lite grann. Då kom vi aldrig fram till vad det berodde på, nu är det väl nå slags stress/leda/inte tränat blablabla.

För jag har inte rört på mig på typ tusen år.. Och jag som en gång i tiden tränade flera gånger i veckan. Jag tror det här kan ha causat illamåendet, men man vet ju aldrig.

Hursomhelst ska jag nu byta lite musik på min mp3 och ta mig ut på en promenad.

När jag orkar ska jag sno bilder från min familjs systemkamera och lägga upp, finns förmodligen en hel del på mig.
Nu är jag officiellt arbetslös, även om jag kommer räkna mig som student tills ja kommer hem från Spanien. Gårdagen var helt underbar. Det var första gången jag drack mer än ett glas vin hemma, och det kändes inte alls lika konstigt som jag trodde. Gästerna var riktigt roliga, och jag ångrar inte att jag bjöd in en enda av dom.
Kvällen var också kul, och har hört att det mest var bråk på BJ så är glad att det blev Skarholmen. Dessutom var ju alla gamla kompisar där.

Man borde säkert ha blivit lite sentimental av att ta studenten, att sitta en sista gång i matsalen, att krama om svenska-läraren hejdå, hon som följt med genom alla tre åren och blivit lite av en mormor för oss alla. Men det kändes inte sentimentalt.
Tills jag kom ut till familjen, och pappa sprang fram med kameran och världens största leende och kramade mig jättelänge. Då började jag gråta, han är ju så stolt över mig.

Helt enkelt en bra student!

Nu är jag sjukt trött o ska sova :P

Trots regn och kyla slutade idag väldigt mysigt.
Linnea kom hit o vi gjorde hummus, tsatsiki och guacamole till studentmottagningen imorrn.
Och vi har kommit fram till att det är möjligt att ha den inomhus, alltså gör det inte jättejättemycket om det regnar. Tråkigt på kortet dock.

Och dagens största händelse;
Vi vann Katte-Skrapan kampen!!
Trots avbrytande pga äggkastning osv. Känns så sjukt bra, synd att man inte fick se det.

Har precis målat naglarna mörkgråa och ska snart gå o lägga mig.
Jo jag är nervös. Men med tanke på hur trött ja e ska de nog gå bra att somna ändå :)
Imorrn är jag inte längre gymnasiestudent!!

Temat var 50talets Hollywood. Klassen var "familjen" IB på 70 pers.. 103 middagsbiljetter sålda.
Klänningen är den mormor sydde, jag trivdes jättebra i den :)
Riktigt rolig kväll!
Min nominering blev "Miss waste-sucker", en fin översättning jag gjorde i ettan. Påhittade ord är ju alltid fint liksom. För dom som inte riktigt kan mitt språk så är det en så kallad direktöversättning av dammsugare, fast den är inte ens rätt där. Helt enkelt väldigt fel men väldigt kul!
Fast jag måste ju fortfarande säga att det finns dansgolv jag gillar bättre, eftersom jag bara kan dansa musikvideodans typ (a)
Kom hem två, väckarklockan på sju. Jo lite trött är jag ju :P

När jag vaknade halv fem imorse låg jag o va jättenervös över hur det skulle gå att bli fotograferad. Jag var helt övertygad om att jag inte skulle kunna le naturligt, att när jag väl log så skulle min läpp se sne ut (den gör de när ja ler stort o visar tänderna) och att mina ögon skulle se alldeles för trötta ut eftersom ja inte somnade om på ett ta.
Men det gick jättebra och vissa kort blev ju helt underbara!
Har alltså vart o tagit kort till studenten som vi sen skickar ut som tack-kort o sånt :)
Kostade 799kr och man får en cd med kort plus 30 tack-kort, ändå ganska värt.
(sen betalade ju inte jag vilket också känns bra såklart)

Snart ska jag iväg o vara barnvakt i smink o lockat hår, kan ju bli lite spännande.

Och ikväll är det skiva, jag är totalt opepp menmen.

Igår tog vi ju hem farmor till där hon bott sen hon gifte sig med farfar, fast nu bor hon på äldreboende. Det här var första gången hon va där sen november.
Det var soligt, god mat och allmänt mysigt.
Tyvärr missade jag dansuppvisningen, men jag hade väl ändå mest suttit och längtat tillbaks till tiden när jag också var med..

Idag ska jag klippa gräset, äta lunch med pappa o sen åka o kolla på tårtor till studenten. Jag vill ha jordgubbar och choklad, ungefär så.

Idag stod det faktiskt i tidningen att det ska vara sol på fredag! Så jag hoppas verkligen att de stämmer..

Längtar!!!